Oscar Fredriksson (C)

Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström (FP) säger nej till utökning av Datalagringsdirektivet - men varför stanna där? Borde inte hela Direktivet skrotas – vilket Europaralamentarikern Lena Ek (C) och riksdagsledamoten Johan Linander (C) skriver om i dagens SvD under rubriken Det finns andra alternativ Malmström vilken går på samma tema som deras tidigare artikel i Aftonbladet. Inom EU verkar även finnas en växande opinion mot Direktivet i sin helhet och för egen del har jag under lång tid arbetat mot Datalagringsdirektivet både för att det strider mot Europakonventionen, kränker den personliga integriteten och innebär ökade kostnader för enskilda och företag.

Läs även kommentar från CUF:s Magnus Andersson och Europaparlamentarikern Christan Engström (PP) som även länkar till DN,  Mark Klamberg, Mark Klamberg, Hax, Webhackande, Beelzebjörn, OlofB, Gothbarbie, Jens O., Ipse Cogita, Lake, Mårtensson

Några ytterligare läsvärda kommentarer från Albin Ring Boman samt paralleller till Ebbe Carlsson-affären

Betarice Ask är som vanligt på hugget med ytterligare förslag för ökad övervakning och följer som justitieminister tätt i Thomas Bodströms fotspår – detta är givetvis en skandal för alla oss liberala väljare som trodde att en borgerlig regering var en garant för att stärka skyddet för våra grundläggande fri- och rättigheter.

I regeringsförhandlingarna efter en borgerlig valseger måste därför Centerpartiet sätta hårt mot hårt och inte låta Ask fortsätta som justitieminister under kommande mandatperiod. Varför inte välja en opolitisk justitieminister som har som huvufokus att värna rättssäkerheten och att bevaka medborgarnas fri- och rättigheter. Kanske årets jurist justitierådet Torgny Håstad skulle kunna få frågan?

OBS!  Missa inte heller min gode vän Christian Ottosson som drar en lans mot utökad datalagring på Teknikdebatt.se här finns all anledning för regeringen att ta tydligt ställning mot Datalagringsdirektivet i sin helhet.

Som jag skrev igår är tiden med Socialdemokratiska mahoritetsregeringar förbi – och denna traumatiska insikt blir givetvis än värre av att man nu även kommer att ”tvingas” avstå ministerposter till sina koalitionspartners. Jag har idag även diskuterat detta med Hanna på Twitter och hennes analys är att Socialdemokraterna trots allt inte kommer att vara beredda att släppa in något annat parti i regeringen – i varje fall inte Vänsterpartiet. Strategin får då antas vara att driva valkampanj med V och MP men sedan ändå bilda en Socialdemokratisk minoritetsgregering med ett antal stödpartier…. 

Med detta scenario i bakhuvudet tror jag att vi är många – även inom de Socialdemokratiska leden – som hellre ser att Allianseregeringen får regera vidare för ytterligare en mandatperiod. Med tanke på det jämna läget i opinionen kan regeringen inte ta ut någon valseger i förskott men när den stora andelen osäkra väljare ställer de båda regeringsalternativen mot varandra så blir det ganska tydligt att man vet vad man har men inte vad man får vid ett ev. regeringsskifte.

 Läs även DN, SvD, TV4, Aftonbladet, Expressen samt givetvis Per Ankersjö och Johan Hedin

Det är ett faktum att tiden med Socialdemokratiska majoritetregeringar sedan länge är förbi – även om man inom Socialdemokratin inte riktigt velat låtsas om detta faktum och även under lång tid lyckats med koststycket att bilda minoritetsregeringar med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Socialdemokraterna har även vid ett flertal tillfällen vänt sig till Centerpartiet för stöd och det faktum att denna möjlighet numera inte längre finns till hands verkar uppröra ända in i märgen – och det är inte utan att jag förstår denna upprördhet.

Att tvingas låsa fast sig vid ett samarbete med Vänsterpartiet som även innebär att man får släppa tre eller fyra ministerposter till Lars Ohly är för många Socialdemokrater en helt orimlig tanke – och det är nog därför som man hellre sett att det fanns en öppning mittåt istället för till vänster.

Mot bakgrund av det Rödgröna samarbete som nu inletts har tidsepoken med Socialdemokratiska minoritetsregeringar  kommit till vägs ände även den och Socialdemokraterna kommer nu – i likhet med övriga partier att få sätta sig ned och förhandla med sina koalitionspartners om hur ministerposterna skall fördelas.

Ur detta perspektiv är det klart att man gärna drömmer sig tillbaka till gamla tider och väljer att ondgöra sig över Centerpartiets bristande intresse för att agera stödparti till en socialdemokratisk minoritetsregering.

Well… Wake up and smell the coffe.

Och detta menar jag i all välmening givetvis

Läs även om dagens väljarundersökning i DN, SvD, Aftonbladet,

Länkar till de sex största s-bloggarna som gärna skriver om Centerpartiet och en länk till FB-gruppen Visa ditt stöd för sossar som lider av Centerpartiets förnyelse

C-bloggat på samma tema: Per Ankersjö, Johan Hedin, Frank Thoren Hall,

Via Sofia fick jag syn på denna diskussion som visar på att vi är många som är trötta på den ideologiska feghet och passivitet som präglar den svenska samhällsdebatten och som riskerar att leda oss bort från de liberala ideal som vi alla i grunden säger oss vilja försvara.

 Marcus Fridholm skriver i inlägget Medelklassen är det auktoritära samhällets mylla:

Jag är själv uppvuxen i medelklassen, jag är själv medelklass och jag bär med mig många av medelklassens ideal. Samtidigt är jag hjärtligt trött på hur medelklassen låter sig konsumeriseras till tystnad — att de låter sig själva glömma livets och samhällets grundläggande värden, så länge de har råd med nytt kakel och induktionsspis i köket, ny parkett och platt-TV i vardagsrummet, lagom vräkig miljöbil och thailandssemester.

Ola Berg kommenterar:

Jag tror du har fel. Det är inte medelklassigheten som är det auktoritära samhällets mylla, utan vänsteridealen. Vår föräldrageneration må i realiteten ha övergivit sina politiska ståndpunkter, men dess grundläggande premiss finns kvar: ett samhälle har i princip rätt att lägga sig i alla aspekter av dess medlemmars liv.

Där tror jag du har förklaringen till så svagt utvecklade reflexer när det gäller att värna små människors friheter.

Solveig Ternström är riksdagsledamot för Centerpartiet i Stockholms stad men väljer ändå att gå emot det egna distriktets demokratiskt fattade beslut att ställa sig bakom regeringens energiuppgörelse. Solveig har givetvis sin frihet att rösta efter egen övertygelse även om hon går emot de egna medlemmarnas uppfattning men jag beklagar hennes ställningstagande. Detta agerande har även resulterat i att Maria Wetterstrand erbjuder Solveig att byta till Miljöpartiet. Ta detta erbjudande Solveig

 Jag är personligen ingen kärnkraftsanhängare utan anser att kärnkraften i likhet med olja och kol utgör exempel på dyra, riskfyllda och föråldrade synsätt och tekniker när det gäller energiproduktion. I denna del kan jag delvis förstå Solveigs agerande. Däremot ser jag även vinsterna med den energiuppgörelse som regeringen enats om – inte minst när det gäller satsningarna på förnybar energi.

 Gårdagens beslut innebär inte att vi kommer att få fler kärnkraftverk än idag utan endast att dagens kärnkraftverk kan ersättas med nya. Som jag skrev i gårdagens inlägg Kärnkraften klarar inte konkurrensen är detta en rimlig hållning och att det bör vara upp till ägaren att göra en marknadsmässig bedömning om man vill ersätta ett gammalt kärnkraftverk med ett nytt eller satsa pengarna på annan typ av energiproduktion.

 Som jag ser det är inte kärnkraftens vara eller icke vara den stora knäckfrågan i den energiuppgörelse som igår röstades igenom i riksdagen. Den stora frågan är istället att vi nu påbörjar ett systemskifte mot en energiproduktion som huvudsakligen baseras på förnyelsebar energi. Detta systemskifte kommer om det kombineras med ökade satsningar på kommersialisering av olika lösningar för småskalig energiproduktion att ge goda affärs- och tillväxtmöjligheter för svenska företag.

 Att gå från dagens centraliserade energiproduktion till ett system med större inslag av lokal produktion och självförsörjning är även en ideologiskt viktigt utveckling där vi bejakar individens frihet och oberoende. En utveckling där den eskilde konsumenten och företagaren kan öka sin frihet och sitt oberoende gentemot staten och de stora energibolagen – detta är i min värld en klassisk Centerpolitik.

 Genom en mer decentraliserad och förnyelsebar energiproduktion skapar vi även en starkare infrastruktur där många små enheter kan säkra upp energiförsörjningen i akuta lägen – dett är inte minst intressant ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Genom en mer decentraliserad energiförsörjning baserad på förnyelsebar energi blir hela samhället mindre sårbart och även om detta inte kommer att ske över en natt så är det ett politiskt och ideologiskt viktigt vägval. Därför är jag idag stolt över Centerpartiet och regeringen valt denna väg.

 Kommentarer: Expressens ledare, SvD,  DI, GP, Aftonbladet, Lidköpingsnytt, Realtid, DN, Hela Gotland, Andreas Carlgren, Solveig Ternström, Greenpeace, Linander tycker!, Magnus blogg, piabernthling, Centerpartister om kärnkraft, Per Ankersjö, Johan Hedin, Annie Johansson, Albin Ring Boman, Franziska Gustafsson, Mikael Andersson, Anders Dahlberg1, Anders Dahlberg2,

Uppdateringar från Expressen ang. valet mellan C och MP: Maud är bäst för miljön och Hon är miljöpolitiken okrönta drottning

För mig som liberal miljömedveten politiker är det självklart att ekonomisk tillväxt och teknikutveckling är en viktigt och naturlig del av en offensiv miljöpolitik – ifall nu någon tvivlar på detta. Mot bakgrund av Maria Wetterstrands och Peter Erikssons debattinlägg om energipolitik finns därför återigen anledning att granska vad MP egentligen har för ideologisk agenda – inte minst inom miljöpolitiken.

Min och Centerpartiets inställning är att det behövs en marknad med tydliga spelregler som gynnar en miljömässigt hållbar tillväxt. Att använda marknadsekonomiska styrmedel är avsevärt mycket mer effektivt än straff, förbud och tvång vilket är de teman som genomsyrar Miljöpartiets hållning i miljöfrågor.

Miljöpartiets tillväxtfientliga hållning är inte bara kontraproduktiv utan dessutom farlig då den riskerar försena och hindra den miljöteknikutveckling som är helt nödvändig för att möta dagens, och även morgondagens, globala miljöproblem.

Sverige har idag EU:s högsta andel förnybar energi och riksdagen har beslutat om att andelen förnybar energi år 2020 ska vara minst 50 procent av den totala energianvändningen. Samtidgt visar siffror från Energimyndigheten att vi under 2009 har haft en rekordartad tillväxt vad gäller nya vindkraftverk.

Centerpartiet och miljöministern Andreas Carlgren har även tydligt drivit frågan att förenkla regelverket och tillståndsprövningen. 

Vid konferensen World Bioenergy 2010  tidigare i år konstaterades även att det är fullt möjligt att nå målet om 100% förnybar energi. En förutsättning är då givetvis att man kombinerar olika förnyelsebara energikällor.

Varken kärnkraft, kol eller olja är några framtida energialternativ eftersom de förnybara alternativen kommer att vara så mycket mer intressanta för investeringar och har en mycket bättre potential att generera en god avkastning på satsat kapital. Detta är bl.a. en fråga som drivs inom Centerpartiets Cleantechnätverk.

Framtiden ligger inte heller i en hårt centraliserad energiproduktion som kontrolleras av ett fåtal mycket kapitalstarka aktörer – vilket är fallet med dagens energiproduktion. Vi börjar istället se andra möjligheter med mindre energiproducenter och även enskilda som är beredda att investera i förnybar energi.

Redan idag finns många markägare som investerar i egna vindkraftverk och villaägare som anlägger solcellspaneler för att tillgodose sitt eget energibehov. Denna våg bort från centraliserad energiförsörjning till en mer småskalig energiproduktion är även en viktig demokratifråga då den innebär en maktförflyttning från central nivå ned till individnivå. En energipolitik som bejakar den enskilde individens egen drivkraft, vilja och förmåga och flyttar makten från central nivå till enskilda människor är också en ideologiskt tydlig energipolitik som stärker demokratin.

När vi kan köpa våra solcellspaneler på IKEA och majoriteten av våra fastigheter och industrier är självförsörjande på energi så kommer vi att skratta åt den totala låsning kring storskalig energiproduktion som präglar dagens energidebatt. Släpp marknaden fri och låt alla olika energilösningar konkurrera på jämlika villkor där de lösningar som har en negativ miljöpåverkan även får ta den fulla miljökostnaden sin energiproduktion – med helt nya kostnadskalkyler och riskanalyser som följd (där de krav som nu riktas mot BP kan vara ett exempel i tiden). Jag tror då från mitt marknadsliberala perspektiv att investeringarna i sol, vatten och vind med råge kommer att överträffa investeringar kol, olja och kärnkraft.

I takt med att lönsamheten inom förnyelsebar energiproduktion ökar kommer andelen energi från kol, olja och kärnkraft med all sannolikhet att minska snabbare än vad som är möjligt att uppnå genom kortsiktig politisk agitation för eller emot en enskild energilösning.

Läs dagens DN där Centerpartiets Maud Olofsson har en replik på Wetterstrands och Erikssons tidigare inlägg.

Uppdatering: Johan, Per och Albin ställer också några relevanta frågor till MP samt rapportering i DN1, SvD samt DN2 och GP om att det är mycket varmluft i Miljöpartiets retorik…

C-Bloggat: Magnus Andersson, Johan Hedin, Annie Johansson, ETR, Per Lodenius, Albin Ring Boman, Helen Törnqvist, Gustav Andersson, Elias Giertz, Magnus Svensson, Anders Dahlberg, Solveig Zander, Fredrick Federley, Susanne Signahl, Christer Jonsson, Mattias Johansson, Christina Davidsson samt även Thomas Idenås, Per Altenberg, För en hållbar och solidarisk framtid, Alltid rött alltid rätt,  Högbergs tankar, Mitt i steget, Johan Westerholms blogg, Emilias tankerum, Lasses blogg, Grönt Stockholm, Martin Mobergs blogg, Peter Andersson – med rätt att tycka…., Röda Berget

Är det nu äntligen dags för en riktig ideologisk debatt kring värdet av att försvara den enskilde individens frihet och integritet där övervakningsivrarna tvingas redovisa vad man egentligen uppnår när man vill inskränka våra grundläggande fri- och rättigheter.

Vilket empiriskt och vetenskapligt stöd finns det för att alla dessa inskränkningar i enskilda medborgares frihet har effekt för att motverka terrorism, människohandel och barnpornografi etc. Om man är beredda att sälja ut sina frihetliga och liberala värderingar så vore det väl intressant att veta vilket underlag man har som motiverar detta…

I boken Det röda hotet – De militära och polisiära säkerhetstjänsternas hotbilder i samband med övervakning av svenska medborgare 1945–1960 ger  Ann-Marie Ekengren och Henrik Oscarsson en intressant bild som är väl värd att beakta i denna diskussion.

De inleder sin bok med följande ständigt aktuella frågeställning:

Hur bör demokratier försvara sig mot sina fiender? Med vilka medel bör rättsstater som vilar på demokratisk grund värja sig mot säkerhetshot som spioneri, sabotage, terrorism och spridning av omstörtande eller extrema ideologier? I vilken utsträckning bör en hotad stat inskränka sina medborgares fri- och rättigheter i syfte att värna sin suveränitet, men utan att äventyra det långsiktiga försvaret av medborgarnas friheter?

En av deras huvudsakliga slutsatser är att alla lagstiftning som inskränker medborgerliga fri- och rättigheter skall vara tillfällig:

Den andra allmänna principen är att aldrig använda annat än tidsbegränsade inskränkningar av medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter. All lagstiftning och alla åtgärder som innebär ett avsteg från skyddet av individuella fri- och rättigheter bör således ha ett bäst föredatum. Varje litet harmlöst oskyldigt steg bort från den demokratiska rättsstatens inbyggda skydd av fri- och rättigheter riskerar i förlängningen att leda till ett betydande avsteg från dessa principer.

Amen till detta säger jag som jurist med viss känsla för skyddet av grundläggande  fri- och rättigheter. Varför inte gå på min och Centerpartiets linje och införa en författningsdomstol för att garantera ett starkare skydda av våra grundläggande fri- och rättigheter? 

 __________

Läs även två aktuella ledare av Johannes Forssberg och Fredrik Jarl samt uttalanden till Sveriges Radio från riksdagsledamöterna Johan Linander (C) och Karl Sigfrid (M).

PS/Om Alliansen och Centerpartiet nu äntligen lyckas koppla greppet i integritetsfrågorna så kommer den positiva trend som verkar finnas i opinionen att stärkas ännu mer fram till valet. Via Johan Hedin  kommer även dessa länkar Magnus Andersson, DN, SvD, Sydsvenskan, Aftonbladet och ETR. /DS

Lena Ek (C) och Christian Engström (PP) agerar mot utökning av EU:s Datalagringsdirektiv – mycket bra!

Bloggat: Albin Ring Boman, HAX, Apelsineld, Johan Hedin

Uppdaterat i media: DN

Så var det dags igen för lite ytterligare ökad övervakning. Ett antal europaparlamentariker har undertecknat detta förslag  WD 29/2010 där man vill att  Datalagringsdirektivet även skall omfatta sökmotorer.

Integritetsfrågan är för mig en central ideologisk fråga och i mina tidigare integritetsanföranden har jag lyft ett antal viktiga frågeställningar och varnat för att vi är inne på en farlig väg. 

Låt oss därför sluta leden och kämpa både inom och utom partiorganisationerna för att värna vår personliga integritet och stå upp för skyddet av våra grundläggande mänskliga rättigheter. Min ståndpunkt är att den typ av övervakning som Datalagringsdirektivet och FRA-lagen står för är ideologiskt felaktig och dessutom ett slöseri med skattemedel.

I detta längre inlägg visar jag varför vi är inne på fel väg avslutar med följande vallöften vilka jag varit tydlig med under hela nomineringsförfarandet och som inte är förhandlingsbara:

• Jag vill riva upp FRA-lagen och istället införa en lag som uttryckligen förbjuder avlyssning av enskilda individer så länge det inte finns en direkt brottsmisstanke. Beslut om avlyssning skall fattas av domstol i varje enskilt fall och alla former av massavlyssning skall vara otillåten. Samma skydd måste gälla oavsett om man skickar meddelanden per post eller via Internet och ingen skulle komma på tanken att tillåta en statlig myndighet att läsa och lagra kopior av de brev som vi skickar per post.

• Jag röstar nej till Datalagringsdirektivet som kommer att behandlas i riksdagen under kommande mandatperiod. Datalagringsdirektivet innebär krav på att enskilda telefoni- och internetoperatörer ska lagra stora mängder information och detta strider enligt min bedömning mot artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Införandet av Datalagringsdirektivet innebär dessutom stora kostnader för företagen. Kostnader som vi alla får vara med och betala genom dyrare avgifter.

 
Aktuella artiklar i media:  Aftonbladet, Nyheter24, Europaportalen

Blogglänkar från Albin Ring Boman,  Lena Ek, Annie Johansson 1, Annie Johansson 2, HAX 1, HAX 2, Christian Engström, samt  Rose Marie Nelson Ekerå , Mark Klamberg, Farmor Gun och Apelsineld som efterlyser bättre barnperspektiv