Av rubriken kan man dra slutsatsen att jag inte står bakom de åsikter som Centerpartiet i Stockholms stads nuvarande riksdagsledamot Fredrick Federley står för. Detta är emellertid inte helt sant. Tvärtom har jag och Fredrick i huvudsak samma uppfattning i centrala frågor kring skatte-, arbetsmarknads, bostads- och näringslivspolitik m.m. och jag erkänner utan omsvep att han är ett medialt geni som genererar ett ständigt flöde av publicitet. På ett antal för mig ideologiskt centrala områden är vi dock inte alls överens. Frågorna rörande FRA och vård för gömda och papperslösa är centrala i denna ideologiska motsättning – den aktuella debatten om sexköpslagens vara eller inte vara är ytterligare en fråga där vi har olika utgångspunkter för våra respektive resonemang.
Vad gäller den nu återigen uppblossande FRA-debatten och regeringens hantering av integritetsfrågorna står jag fast vid den politik som Centerpartiet och inte minst Fredrick Federley själv gick till val på 2006 då även jag gav honom mitt stöd. Sedan dess har vi dock intagit lite olika ståndpunkter i denna fråga. Jag står alltjämt fast vid min tidigare uppfattning medan Fredrick modifierat sin hållning något. Den kritik som riktats mot honom för detta har han själv avfärdat som en PR-strategi i syfte att skada honom och han visar därmed samma respekt för mig och andra tydliga FRA-kritiker som Stefan Tornberg gör när han kallar FRA-kritiken sekteristisk vilket jag kommenterat i detta inlägg. Detta är enligt mig två ganska osnygga försök att misstänkliggöra mitt och andra FRA-kritkers uppsåt när vi ställer våra valda företrädare till svars för sitt agerande i en central ideologisk fråga. Min ståndpunkt är att denna typ av övervakning är ideologiskt felaktig och ett slöseri med skattemedel sedan får Federley och Tornberg försöka missänkliggöra mig bäst de vill. Att jag vill ta Fredricks riksdagsplats kan väl knappast ses som en dold agenda eftersom kandidatkonkurrens är själva poängen med fria val och konkurrens tror jag att vi alla tre – som goda marknadsliberaler – ser positivt på 
Frågan om vård på lika villkor för gömda och papperslösa är nästa hårda ideologiska skiljelinje. I denna fråga gick min och Stockholms stads linje segrande ur debatten vid vårens riksstämma även om Fredrick tillsammans med bl.a. Solveig Zander och tidigare nämnde Stefan Tornberg bjöd ett starkt motstånd. Även om det var en hård debatt så tror jag att alla nu i efterhand – trots allt – är glada för det belut som fattades och gärna glömmer de argumentationslinjer om ”sjukvårdsturism” vilka man nog lånat från Tobias Billströms, Göran Perssons och Barbro Holmbergs vokabulär. Som liberaler kan det dock vara vanskligt att återanvända dessa personers retorik eftersom de har en helt motsatt utgångspunkt för sina resonemang. Kärnan i en tydligt liberal politik måste vara att försvara den enskilde individens rättigheter och inte den form av systemkramande storebrorssamhälle som Moderater och Socialdemokrater sedan lång tid enats om att försvara. Vi måste därför tydligt stå upp för principen om att sätta omsorgen om enskilda människor före systemet – inte tvärtom. Här finns ett längre inlägg i denna fråga.
Slutligen kommer vi då till frågan om sexköpslagens vara eller inte vara. Lagen som sådan må vara en undermålig lagstiftningsprodukt – det kan man givetvis alltid diskutera – men att basera kritiken på att det är frågan om en morallag är inte ett så bra argument som det kan tyckas vid första anblicken. Motfrågan är då ganska självklar – Har inte all lagstiftning någon form av moralisk utgångspunkt? Varför finns det överhuvudtaget lagar om inte för att reglera mänskligt beteende? Sedan kan man tycka att det inte borde anses moraliskt problematiskt om två personer enas om att byta sex mot pengar eller annan form av ersättning. Givetvis finns det säkert ett stort antal relationer som bygger på denna princip även om det är en outtalad överenskommelse. Det räcker mad att slötitta på tv eller läsa löpsedlar för att få ganska tydliga exempel på detta och det är också i många fall helt socialt accepterat med denna typ av relationer. Här kan Fredrick ha en poäng i att lagen inte gäller lika för alla utan baseras mycket på de yttre omständigheterna och i vilken form betalningen utgår. Problemet är dock inte att det i vissa, eller kanske till och med i normalfallet, handlar om en frivillig och ömsesidig överenskommelse mellan två jämbördiga parter som båda har något den andra efterstävar. Det reella problemet är att det i många andra fall handlar om ett utnyttjande, ett övergrepp och en kränkning av en annan människa. Att detta övergrepp skulle kunna rättfärdigas med ett par hundralappar och därmed förvandlas till en vanlig affärstransaktion är ett mycket cyniskt resonemang helt utan någon förankring i grundläggande liberala värderingar om alla människors lika rätt och värde. Om den nuvarande sexköpslagen gör någon nytta kan man ha olika åsikter om men låt oss därmed inte ledas in i en diskussion om att det alltid borde vara ok att sälja sin kropp för pengar oavsett omstädigheter. Läs denna intressanta artikel om sexköpslagen eller mer av Petra Östergren om du vill fördjupa dig i ämnet ytterligare.
Oscar Fredriksson
Hanna Wagenius:
10 Oktober, 2009 kl. 8:16
Oscar, du vet lika väl som jag att det finns andra paragrader i 6 kap BrB som reglerar situationer där människor utnyttjas sexuellt på olika sätt. Sexköpslagen – 11 § – reglerar de fall då våld, hot, tvång och utnyttjande INTE förekommit.
Oscar Fredriksson:
10 Oktober, 2009 kl. 8:31
Hot, våld och tvång regleras – innebär detta då att det alltid är ok så länge dessa rekvisit inte är uppfyllda?
lake:
10 Oktober, 2009 kl. 9:53
Grundinställningen måste väl ändå vara att allt är ok, så länge det inte sker under ”Hot, våld och tvång”, oavsett om det rör sig om sex, eller andra handlingar såsom tennis, massage eller ett affärskontrakt…
Malte Lewan:
10 Oktober, 2009 kl. 11:37
Ah, jag trodde du hade samma åsikter som jag i nästan allt. Håller med om kompromisslös linje i FRA och om de papperslösa. Men sexköpslagen – där krockar vi totalt! Kanon artikel av Fredrick i Aftonbladet igår, menar jag. Vem, aktiv inom c, tycker nu som jag i dessa tre frågor?
Federley:
10 Oktober, 2009 kl. 11:43
Hej Oscar!
Intressant debatt som jag gärna fortsätter. Jag skulle bara önska att du kunde ge en källa till vart jag gick på val på FRA? Jag tror inte ens jag visste vat det var förrän slutet av 2006 eller början av 2007. Det är lite olyckligt när tom partivänner gått på en bild av vad jag gick till val på.
Du hittar min orörda hemsida på http://www.federley.se
Återkommer om de andra sakerna när jag har mer tid!
trevlig helg!
Oscar Fredriksson:
10 Oktober, 2009 kl. 16:50
Fredrik, märkligt att du inte kommer ihåg den artikel du var med och skrev för bara någon vecka sedan på Newsmill som väl beskriver stämningen i partiet under valrörelsen 2006 med orden
”Inför valet 2006 var Centerpartiet den tydligaste frihetliga kraften i svensk politik. De tydliga ställningstagandena för ett fritt näringsliv, öppenhet mot omvärlden och mot statliga övergrepp på den personliga integriteten tvingade alla andra partier att förhålla sig till parti ets budskap. Även om partiet kunde gjort mer av dessa frågor visade valutgången att omorienteringen och den tydliga liberala profilen uppskattades av många väljare, också av sådana som aldrig förr ens övervägt att lägga sin röst på Centerpartiet.”
http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/21/ett-frihetligt-manifest-centerpartiet
Jag delar denna beskrivning av stämningen i partiet inför valet 2006 och uppfattade dig då som en aktiv kraft bakom partiets profilering – uppenbarligen så var det dock en missuppfattning från min sida.
Trevlig helg.
Oscar Fredriksson:
10 Oktober, 2009 kl. 18:46
Hanna, Marcus, Malte,
Jag är ingen förkämpe för förbudslagstiftningar. Jag ser inte heller något ideologiskt problem med att enskilda individer ingår frivilliga och ömsesidiga överenskommelser. Detta innebär dock inte att jag kan blunda för en verklighet där denna typ av perfekta avtal mellan två jämbördiga parter i många fall endast är en teoretisk konstruktion och det finns en stor gråzon mellan vad som utgör ett frivilligt avtal och vad som faller under brottsbalkens regler.
Federley:
12 Oktober, 2009 kl. 14:43
Nog minns jag en artikeln alltid. Men vart har du hänvisningarna till FRA jag frågar efter? O du menar alltså att det arbete som gjorts för att få till den tillggspropp vi tar nu i veckan inte har varit till för att stärka integriteten?
Centerpartiets krav om rättsprövning, minskat antal myndigheter som ska kunna ansöka om spaning i tråd, att den enskilde ska underrättas och sedermera få ersättning, att målbeskrivningen gjorts tydligare är alltså inte vitten värt enligt dig. Det är de kraven vi fört fram från början tillsammans med en rad andra och som till stor del tillgodosetts.
Oscar Fredriksson:
12 Oktober, 2009 kl. 19:45
Så FRA-lagen, med nu aktuella tillägg, är ett sätt att förverkliga den politik vi gick till val på 2006?
Hanna Wagenius:
14 Oktober, 2009 kl. 0:35
Oscar, bygger avtal någonsin på precis jämstarka parter? Och är det intressant när det handlar om en win-win situation i vilket fall som helst? Är du medveten om att många sexsäljare vittnar om att det snarare är de som sitter på makten i affärsuppgörelsen?
Det vore smakligt att åtminstone scrolla lite i Isabella Lunds blogg innan man uttalar sig. http://www.isabellalund.com/
Oscar Fredriksson:
14 Oktober, 2009 kl. 1:40
Jag förnekar inte att det givetvis finns en mängd människor som helt frivilligt säljer sex – och att det därför kan vara berättigat att ifrågasätta om det verkligen bör vara kriminaliserat.
Detta är dock bara en del av den sexhandel som pågår i samhället och det är ju långt ifrån alltid som det handlar om ett avtal mellan endast två parter.
Man kan dock givetvis välja att föra en diskussion baserad enbart på de fall där det råder frivillighet och tala om ”moralpanik” när man möter motstånd i debatten.
Om man breddar diskussionen och även lyfter in de fall där graden av frivillighet är mera tveksam blir det dock svårare att vara lika kategorisk.
När det sedan gäller omständigheter som bedöms falla under brottsbalkens regler så är frågan om de fall som inte riktigt fyller rekvisiten, aldrig anmäls eller pga. bevisfrågor inte leder till fällande domar kan betraktas som frivilliga affärstransaktioner trots att det kan ha förekommit både hot och våld.
Hanna Wagenius:
14 Oktober, 2009 kl. 11:36
Om man breddar diskussionen till att röra de fall där människor faktiskt far illa så måste man också fråga sig hur lagen spelar in. Den har fullständigt tryckt hela marknaden under jord och försatt utsatta människor i den organiserade brottslighetens grepp. Den innebär att den som köper sex och upptäcker ett missförhållande garanterat inte anmäler detta till polisen. Den har förändrat kundunderlaget för dem som går på gatan (och ofta är dem som mår allra sämst) så tillvida att de normala kunderna numera köper via nätet medan det bara finns obehagliga typer kvar att sålla bland.
Problem med anmälan, bevisfrågor och rekvisit finns hos alla andra brottsformer också. Tycker du att vi bör införa en slasktrattparagraf för att komma tillrätta med problemet? ”För de fall något ej uppfyllt beviskraven för någon av de tidigare paragraferna i detta kapitel, skall den misstänkte dömas för möjligen brottslig gärning till böter eller fängelse i högst ett år.” Jätterättssäkert, verkligen.
Oscar Fredriksson:
16 Oktober, 2009 kl. 12:20
Hanna, du skriver att ”Om man breddar diskussionen till att röra de fall där människor faktiskt far illa så måste man också fråga sig hur lagen spelar in. Den har fullständigt tryckt hela marknaden under jord och försatt utsatta människor i den organiserade brottslighetens grepp.”
Här är vi helt ense. Jag anser att man måste bredda diskussionen till att även omfatta de situationer där människor far illa. Här kan man då fråga sig om den nuvarande sexköpslagen borde avskaffas på grund av att den endast förvärrar situationen för en redan utsatt grupp. Då är det detta som bör vara i fokus för debatten – dvs hur vi på bästa sätt kan hjälpa de människor som far illa på grund av att de är prostituerade mot sin vilja.
Argumentationen att det handlar om ett frivilligt avtal mellan två parter är säkert korrekt i vissa fall men fungerar knappast som bärande argument om man väljer att bredda diskussionen till att omfatta all den sexhandel som förekommer i samhället.
Oscar Fredriksson:
16 Oktober, 2009 kl. 13:18
Även Fredrik Bojerud har kommenterat Federleys utspel http://bojerud.blogspot.com/2009/10/darfor-kan-jag-inte-stodja-federleys.html