Oscar Fredriksson (C)

SvD skriver idag om kritiken mot FRA-lagen från bl.a. Advokatsamfundet och Mikael reder ut en mängd missförstånd kring vad FRA-lagen handlar om. 

Uppdatering: Missa inte denna artikel av statsvetaren Henrik Oscarsson som berättar om den svenska övervakningshistorien som ett varnande exempel. Några länkar som bifogs inlägget är DN1, DN2, Svd1, Sydsvenskan, AB1, AB2, AB3, AB4

Jag ber för egen del att återigen få anföra vad jag sagt så många gånger tidigare:

Jag hade högre förväntningar på en borgerlig regering och var trygg i att skyddet av den enskilde individens rättigheter skulle stärkas och att vi nu äntligen skulle kunna bryta den ideologiska förstoppning som vi alla lider av efter årtionden av socialdemokratisk dominans över den politiska agendan.

Förslaget till ny FRA-lag är ett beställningsjobb från Försvarets radioanstalt (FRA) till Försvarsdepartementet om att man vill ha ökade befogenheter och ökade möjligheter till informationsinhämtning. Detta är i grunden inte märkligare än att en enskild myndighet går till sitt departement och presenterar en önskelista över vad man vill göra och departementet sedan utarbetar ett underlag som skickas till riksdagen. Redan i detta skede borde man dock från politiskt håll ställt frågan: – Varför? Varför vill FRA ha dessa utökade befogenheter och är detta förenligt med de värderingar och den ideologiska grund som denna regering representerar?

Redan i detta skede borde man också ha ställt sig frågan vad blir konsekvenserna av detta? Är förslaget förenligt med skyddet för den enskilde individens grundläggande rättigheter – eller innebär det en oacceptabel inskränkning i den enskildes privatliv.?

Man borde även som borgerlig politiker ställt sig frågan om denna typ av övervakning är en effektiv metod? Är massövervakning en effektiv användning av skattemedel eller kan man nå bättre resultat om man satsar pengarna på andra insatser istället – insatser som dessutom kanske visat sig fungera i praktiken. Massövervakning är endast en huvudkudde för att de övervakningsfrälsta ska sova gott om natten – samtidigt som många av regeringens väljare sover lite sämre eller inte alls när vi ser de historiska parallellerna. Det finns inte något tillförlitligt stöd för att massövervakning är en metod som fungerar för att motverka terrorism och grov brottslighet – vilket oftast anförs som argument. Tvärtom kommer de grupper som har terrorism, barnpornografi eller människohandel på sin agenda troligtvis att anpassa sina kommunikationsmönster för att undgå upptäckt och massövervakningen kommer inte att fylla sin uppgift gentemot dessa grupper.

Här kommer man då även från övervakningsivrarna att tvingas välja väg – att erkänna att metoden inte fungerar eller att börja tänja på begreppen och söka efter annan information eftersom man ändå har ett system på plats som möjliggör detta. Finns det kanske annan information som sänds okrypterat mellan enskilda individer som kan vara intressant att ta del av i förebyggande syfte för att förhindra brott eller kanske för att få statistik över trafikflöden på Internet och upptäcka eventuella märkliga beteenden som kan behöva utredas vidare…bollen är då i rullning och eftersom vi befinner oss på ett sluttande plan så går det snabbt utför och vi riskerar att landa i en verklighet som vi inte trodde var möjlig. Låt oss därför sluta leden och kämpa både inom och utom partiorganisationerna för att värna vår personliga integritet och stå upp för skyddet av våra grundläggande mänskliga rättigheter. Alliansregeringen stöds av en majoritet i riksdagen – använd denna majoritet till att nu en gång för alla sätta ned foten och stå upp för skyddet av den enskilde individens rätt så som det anstår en borgerlig regering!

Förr eller senare så måste denna övervakningshysteri läga sig och arbetet med att montera ned det framväxande Bodströmsamhället ta sin början – gärna redan denna vecka men annars efter valet 2010 med nya tuffa ledamöter i riksdagen. Jag tar nu tar saken i egna händer och utmanar våra nuvarande ledamöter. Mitt syfte är att skydda våra grundläggande fri- och rättigheter från ytterligare inskränkningar

Jag står också fast vid vad jag tidigare anfört i denna fråga när jag lanserade min riksdagskandidatur, detta innebär bl.a. följande vallöften vilka inte är förhandlingsbara.

- Oavsett parlamentariskt läge eller vem som väcker frågan kommer jag att rösta för att riva upp nu gällande lagstiftning kring FRA och IPRED samt att offentliggöra dokumenten kring ACTA.

- Jag kommer att aktivt arbeta mot införandet av Datalagringsdirektivet (eller om det redan är infört när jag tillträder arbeta för att riva upp detta).

- Jag kommer att motionera om att införa ett tydligt regelverk som uttryckligen förbjuder FRA eller annan motsvarande myndighet eller enhet att avlyssna enskilda personer såvida det inte finns en tydlig brottsmisstanke samt att beslut om avlyssning alltid ska fattas av en från myndigheten/enheten fristående domstol.

Utöver detta kommer jag att driva frågan om att inrätta en svensk författningsdomstol för att på detta sätt stärka skyddet för den personliga integriteten och våra grundläggande mänskliga rättigheter. Mitt riksdagsarbete och mina ställningstaganden kommer i övrigt att vägledas av detta Öppenhetsmanifest.

Min inställning är att massövervakning är ideologiskt felaktigt och riskerar att leda oss in på ett sluttande plan när det gäller vilka inskränkningar i enskilda individers rättigheter som kan anses acceptabla i en modern liberal demokrati.

Som skattebetalare är jag även tveksam till om massövervakning är ekonomiskt förvarbart eller om man kan uppnå bättre eller lika bra resultat med andra åtgärder. Jag är överhuvudtaget tveksam till att massövervakning fungerar för att motverka brottslighet och terrorism.

Frågan måste därför ställas om det inte är ett slöseri med skattemedel att satsa på massövervakning som metod. Vissa övervakningskostnader läggs även över på företagen (se bl.a. datalagringsdirektivet) och genererar dyrare tjänster. På detta sätt är vi alla med och bekostar övervakningen av oss själva såväl genom skattsedeln som via de tjänster och produkter vi köper.

Flera inlägg på samma tema:

Behöver vi mål för minskad övervakning?

LAS och FRA – två förkortningar jag helst är utan (med bra informationslänkar)

God journalistik eller ”sekteristisk” FRA-kritik