Ja precis. Det behövs skapa ett lag som jobbar med språk som ska satsa på det lättare språk, lättläst, samt olika gruppmål. Inte lätt alls att satsa på den frågan och pengar kostar. Det ska vara olika nivå av svenska, extremt lätt eller lagom lätt samt vanligt svenska språk.
Men vem och hur?
Jag undrar också, vem som är ansvar för den frågan?
Men jag tror nog att de ansvar är föreningar, organisation och skolor som sköter själva. Men jag är lite orolig för de har egna olika åsikter kring FRA, ACTA och EU-FBI etc som kan påverka dom. Innehåll kan vara positivt uttryck som människor som kan tolka olika sätt. Det finns risk… Det finns massa som man måste tänka på. Inte lätt. Så krävs det en grupp som ska satsa på det, inte låt dom fixa själva. Någon från oss C som måste vara medverkande.

Jag tycker personligt:
Krav:
Neutralt informativa texter med C-politiska åsikter/policy.
Begripande innehåll åt olika gruppmål, kanske 3-4-5 olika nivåer.
Broschyer – både lättläst och lagom svenska. (t.ex.)
Internet – både tung, lagom svenska och lättläst. (t.ex.)

Jag vet att Sensus jobbar med såna språk. Det kan vara god möjlighet. Jag är inte säker på det dock.

Det är ibland nästan omöjligt att riktigt förstå vad FRA-lagen, Datalagringsdirektivet, Telekompaketet och Ipred etc. handlar om. Det behövs verkligen ökad tydlighet kring detta och många andra frågor som finns i den politiska debatten.

Det behöver vi – lättläst! Ja absolut. Det är bråttom ju.

Jag jobbar med människor som har svårt att förstå kring FRA, IRPED och sånt politiska språk.

Bra kommentar. För mig är det i första hand det ideologiskt tveksamma med den typ av övervakning som Datalagrinsdirektivet representerar som måste kritiseras. De rent ekonomiska effekterna för företagen och konsumenterna gör dock inte saken bättre…

Det tror jag inte, medlemsomröstningen för Stockholms stad startar först den 16 november och jag har anmält min kandidatur i tid så jag finns nog med.

Däremot har Stockholms län en egen lista och de ligger före i processen.

Vi har ju olika distrikt för staden och länet och jag räknar med att kandidera på stadens lista, Kungsholmsbo som jag är

”Införandet av Datalagringsdirektivet innebär dessutom stora kostnader för företagen. Kostnader som vi alla får vara med och betala genom dyrare avgifter.”

Fast det ironiska är ju att det är just detta som är det officiella syftet med datalagringsdirektivet. Det har inte drivit igenom som ett rättsligt samarbete och reglering av vem som ska få ta del av de insamlade uppgifterna och under vilka villkor har utelämnats just för att kunna göra det. Istället heter det från EU-håll att direktivet syftar till att harmonisera den inre marknaden. I klarspråk: att alla företag i olika länder ska få en lika tung ekonomisk belastning av datainsamlingen, oavsett vad uppgifterna används till (om de ens används).

Så vad vi ser är ett direktiv som officiellt syftar till harmonisering av den ekonomiska belastningen, vilken inte uppnås eftersom olika länder implementerar direktivet på helt olika sätt. Så vad vi får är en utebliven harmonisering på bekostnad av den personliga integriteten. Verkar vara en ganska dålig deal tycker jag.

Vore det inte bättre om vi istället drog in pengarna som en punktskatt för att uppnå harmoniseringen och gav det som en förstärkning till polisverksamheten?

Har jag missat något?