Centernätet(Artikeln tidigare publicerad i Invandrare och Minoriteter nr 3 2009)
Finns det en främlingsfientlig tankeström i dagens politiska debatt som kan förklara ett ökande opinionsstöd för partier som Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna vilka redan idag har ett flertal mandat i våra folkvalda församlingar på lokal nivå? För dessa partier vidare arvet från 1980-talets rasistiska rörelse Bevara Sverige Svenskt eller ligger de närmare den allmänna missnöjespolitik som gav Ny Demokrati en plats i Sveriges riksdag under 90-talet? Oavsett hur man väljer att besvara dessa frågor så är det ett faktum att främlingsfientliga tendenser nu även kan spåras till våra etablerade riksdagspartier. Bl.a. har Folkpartiets utspel i valrörelsen 2002 om krav på språktest för invandrare tolkats som ett utspel i denna riktning. Ett ännu mer konkret exempel är den Socialdemokratiska regeringens skrivelse 2003/04:119 om att införa övergångsregler för att hindra ”social turism” i samband med EU:s utvidgning. I den stund en svensk statsminister faller in i en främlingsfientlig retorik gentemot våra europeiska grannar krävs en tydlig motreaktion och därför var Centerpartiets och Maud Olofssons tydliga kritik av regeringens och Göran Perssons ställningstaganden mycket välkommen, om än något oväntad. Att förslaget om övergångsregler sedan röstades ned när det behandlades i riksdagen den 28 april 2004 var givetvis också det ett styrkebesked men tyvärr så bar även denna debatt på ett flertal mer eller mindre främlingsfientliga inlägg.
Var då utspelet om införande av övergångsregler för att hindra ett överutnyttjande av vårt socialförsäkringssystem endast ett retoriskt grepp för att vinna en främlingsfientlig opinion eller finns det en djupare klangbotten i detta resonemang. För att besvara denna fråga finns anledning att närmare studera den svenska invandringspolitikens och utlänningslagstiftningens framväxt och utformning. Grunden till den svenska utlänningslagstiftningen lades den 19 mars 1907 då riksdagens första kammare godkände en skrivelse med begäran om framläggande av förslag till invandringslag. I skrivelsen föreslås att det skall utarbetas ett förslag till invandringslag ”som hindrade invandring och bosättning här af sådana individer, hvilka kunde befaras komma att utöfva en moraliskt och ekonomiskt skadlig inverkan på svenska folket.”(Riksdagens skrivelse 1907:33 s. 5). Enligt skrivelsen bör alltså syftet med lagstiftningen vara att hindra invandring och bosättning och som argument för införandet av en invandringslag framförs även ekonomiska argument.
Ur ekonomisk synpunkt må framhållas, hurusom många hit invandrande utlänningar söka förvärfva sitt uppehälle genom att på ett mot redbare svenske handelsmän illojalt sätt utöfva en affärsverksamhet, hvilken ofta ej heller är till den köpande allmänhetens bästa. Invandrande arbetssökande utlänningar kunna i vissa fall obehörigen bidraga till att försämra svenska arbetares utsikt till förvärf. Särskildt i de norra delarna af vårt land besökas kusttrakterna regelbundet hvarje vår af arbetssökande finnar, hvilka på hösten återvända hem, och lärer denna invandring i nyssnämnda afseende icke vara utan olägenhet. Då de invandrande därjämte oftast sakna hvarje tillgång, är risken betydlig, att de falla fattigvården till last, hvilket också ofta säges inträffa. (Riksdagens skrivelse 1907:33 s. 6)
När det gäller synen på utlänningar som väljer att invandra till Sverige så finns i skrivelsen ett uttryck för en tydlig rädsla att dessa personer utgör sämre element som kan ha dåligt inflytande på det svenska folket.
Såsom ofvan nämnts, tillhöra de som invandra i månget fall ej de bästa folkkategorierna. Erfarenheten hos oss har ock bekräftat detta. Oroliga och för lugnet i hemlandet störande individer nödgas ofta utvandra och då de flesta af de främmande länder, dit de söka inträde, redan genom lagbestämmelser skyddat sig mot immigranter af denna art, ligger det i sakens natur, att dessa sämre element uppsöka och öfverskrida våra för dem öppna gränser. Att utlänningar af sådan beskaffenhet, som sysslolösa ströfva omkring i landet från ort till annan, skola utöfva ett dåligt inflytande, lärer vara visst. (Riksdagens skrivelse 1907:33 s. 5)
Denna skrivelse utgör grunden till 1914 års utvisningslag och med stöd av denna lag kommer det senare att utfärdas ett flertal kungörelser i syfte att ytterligare stärka kontrollen av utlänningar. Dessa krav på övervakning innefattade även en skyldighet att anmäla till polismyndigheten om man hade utlänning boende hos sig. En slutsats man kan dra mot bakgrund av utformning av dessa kungörelser blir att synen på utlänningen präglades av en viss misstänksamhet inte olik den som återfanns i debatten kring ”social turism” som refererats ovan.
Utvecklingen går vidare och den följande 1927 års utlänningslag innebär hårdare kontroll av utlänningar vid inresa samt införande av krav på uppehållstillstånd och skärpta regler om anmälningsplikt m.m. Juristerna i lagrådet är dock inte överens med regeringen avseende utformningen av utlänningslagstiftningen och justitierådet Alexandersson m.fl. tar tydligt avstånd från förslaget och det synsätt detta representerar.
Besinnar man vad ovan erinrats, att förslaget i här redovisade delar avser en reglering för vad numera betraktas såsom normala förhållanden, gör denna jämförelse ett beklämmande intryck. Den gällande lagen, knappt tretton år gammal, framstår som härrörande från ett förgånget högre kulturskede. I vad utlänningars ställning här i riket angår, har rättsstaten efterträtts av den sociala välfärds- och polisstaten. (Proposition 1927:198 s.123)
Uttalandet från lagrådet innebär ett ifrågasättande av såväl syftet med den nya utlänningslagen som grunderna för att tillåta inskränkningar i den fria rörligheten för utlänningar. Enligt lagrådet överger man en tidigare mer öppen attityd till personer från andra länder och närmar sig en mer restriktiv politik inom ramen för vad man kallar den sociala välfärds- och polisstaten.
I och med 1937 års utlänningslag introduceras för första gången begreppen politisk flykting och asylrätt. Juristerna i lagrådet väljer denna gång att i sitt yttrande lyfta fram poblemet med skilja mellan genuina flyktingar och simulanter och anser att en specifik regel om skydd för politiska flyktingar kan uppmana till missbruk. I betänkandet för 1945 års utlänningslag förs även en tydlig diskussion kring behovet av en restriktiv flyktingpolitik vilket ger en bild av ett synsätt där det är det svenska samhället som skall skyddas mot en ström av flyktingar snarare än att det är flyktingarna som är skyddsbehövande. Bland remissinstanserna uttrycker bl.a. LO oro över att hanteringen av flyktingärenden inte är tillräckligt restriktiv.
Den utvidgning av flyktingbegreppet, som accepterades 1937, liksom hela den då genomförda särbehandlingen av flyktingärenden betydde en utbyggnad av rättsskyddet – i skarp kontrast till den skärpta främlingspolitiken i andra länder – men regleringen gavs icke sådan form att den förhindrar en anpassning till förändrade lägen. (Proposition 1945:259 s. 120)
Detta synsätt präglar även diskussionen i 1949 års utlänningskommitté där man särskilt poängterar behovet av en restriktiv invandringspolitik.
[s]om förut anförts anser kommittén det i nuvarande läge nödvändigt att bibehålla vissa inskränkningar i de fria förbindelserna mellan folken. Till skydd för de förut berörda svenska intressena, i främsta rummet landets säkerhet och den svenska arbetskraften, måste tillströmningen till landet under överskådlig tid framåt kontrolleras och i viss mån begränsas. (SOU 1951:42 s. 47)
Under remissrundan inför 1954 års utlänningslag lämnar Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ett yttrande där man ger uttryck för en positiv syn på nyttjandet av utländsk arbetskraft och betonar att den svenska staten har ett ansvar för dessa utlänningar i dåliga tider. Detta anförs samtidigt som man ser ett behov av att skilja ut de utlänningar som inte är önskvärda.
I synnerhet i en tid, då åldersfördelningen i vårt land är ogynnsam, bör det vara av stort intresse att yngre yrkeskunnig utländsk arbetskraft känner sig väl till rätta i vårt land. Utlänningslagstiftningen bör sålunda vara utformad så att den befrämjar assimilering av sådana utlänningar, som äro vårt land till gagn och som här vill öppna sig en framtid. Det är därför angeläget att de kunna känna sig delaktiga i svensk rättssäkerhet och – i den mån som de fullgöra sina skyldigheter – i vår sociala välfärdspolitik. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla som sin uppfattning att utlänningar, vars arbetskraft och insatser vårt land tillgodogör sig under goda tider, även bör kunna påräkna trygghet här under dåliga tider. Länsstyrelsen finner att det framlagda förslaget är väl ägnat att ytterligare utbygga rättssäkerheten för utlänningar i vårt land samtidigt som det tillgodoser möjligheten att avskilja parasiterande existenser, som icke är önskvärda. (Proposition 1954:41 s. 34)
Samma inställning, att reglera invandringen i syfte att stärka utbyggnaden av den svenska välfärdsstaten, återfinns i den betydelsefulla proposition 1968:142 som utgör en grundsten inom svensk invandringspolitik.
[e]n huvudlinje i utlänningspolitiken skall som hittills vara att i internationellt samarbete skapa förutsättningar för ett fritt folkutbyte. Sådana förutsättningar föreligger inte f. n. Förslagen i propositionen grundas därför på att invandringen till Sverige tills vidare måste kontrolleras för att det skall vara möjligt att samordna den med våra resurser och vår politik inom andra områden och upprätthålla principen om att invandrare skall ha möjlighet att leva på samma standardnivå som den inhemska befolkningen. (Proposition 1968:142 s. 1)
De ställningstaganden som görs i denna proposition har till stor del präglat rättsområdets fortsatta utveckling och även om det alltjämt finns en hänvisning till principen om det fria folkutbytet så står det klart att ett tydligt syfte med lagstiftningen är att skydda det svenska välfärdssamhället genom att upprätthålla en reglerad invandring. Med andra ord, den reglering som initialt infördes som ett tillfälligt skydd för den svenska arbetsmarknaden har kommit att permanentas som en del av det svenska välfärdsbygget. Detta ställningstagande tydliggör synsättet att en allt för stor inflyttning av utlänningar innebär ett problem och en belastning för detta projekt.
Den uttalade främlingsfientlighet som inledningsvis var ett allmänt accepterat argument för att begränsa möjligheten till inresa och bosättning förefaller att ha ersatts av mer neutrala argument där företrädarna för en restriktiv politik istället fokuserar på att skydda den svenska välfärdsstaten. En sådan förskjutning av argumentationen skulle kunna säga en del om synen på utlänningen som en belastning för det svenska samhällets utveckling. När det gäller lagstiftningens övergripande syfte att kontrollera invandringen för att skydda den svenska arbetsmarknaden och utvecklandet av den svenska välfärdsstaten inställer sig frågan: – Är inte de argument som framförs i dagens politiska debatt i huvudsak desamma som varit gällande ända sedan 1900-talets början? Sett ur detta perspektiv blir de uttalanden om social turism som framfördes av Göran Persson snarare ett uttryck för en etablerad uppfattning om behovet av att skydda den svenska välfärdsstaten än en flirt med en, mer eller mindre tillfällig, främlingsfientlig opinion i den svenska politiska debatten. Frågan är då vilket som är värst – att vår statsminister flirtar med en främlingsfientlig opinion eller att denna främlingsfientlighet är en etablerad del av svensk invandringspolitik?
___________________________________________________________
Läs även kommentarer mot bakgrund av dagens artikel i Sydsvenskan som återigen visar på främlingsrädsla som politisk kraft DN, DN, SvD, Dagen, SVT, Ekot och Aftonbladet samt Amanda, Krassman , Jinge, Peter Andersson, Johan Westerholm, Scaber Nestor, Röda Berget, Alliansfritt Sverige och Robert Noord som får tydliga svar av Mary och Kent Persson
Uppdatering 091109: Aftonbladet, Sydsvenskan, Kent Persson, Peter Andersson, 091110: SvD, Sydsvenskan
Oscar Fredriksson
Bemöt SD med en tydlig egen politik | Centerpartiets integrationsnätverk
8 November, 2009 kl. 19:14
[...] dock med att läsa detta inlägg som ger en viktig rättshistorisk bakgrund. Öppenhet, integritet och diskriminering [...]
Janne
8 November, 2009 kl. 22:12
Ni i Centern vänder ofta kappan efter vinden.Nu påstår ni er vara
EU positiva men har du glömt att C var motståndare till att gå med i EG(som senare blev EU)Och ni sa definitivt NEJ till den gemensamma valutan Euro och gör väl det fortfarande.
Roger Svensson
9 November, 2009 kl. 0:12
Så om man inte anser att det skall vara fritt fram för alla världens människor att komma till Sverige och erhålla arbetsfri bidragsförsörjning så är man alltså ”främlingsfientlig”? I så fall är ju hela världen ”främlingsfientlig” eftersom det inte finns några länder dit man kan flytta och kräva att landets skattebetalare skall stå för ens uppehälle om man inte kan eller vill göra det själv! Skall man propagera för ”fri invandring” får man faktiskt i konsekvensens namn antingen förespråka en nattväktarstat där alla kan fritt flytta dit de vill men ingen kan förvänta sig att bli försörjd av andra eller också förespråka en begränsad välfärdsstat där man som invandrare måste kvalificera sig innan man kan förvänta sig någon hjälp från välfärdssystemen (så är det faktiskt inom EU redan, man kan inte flytta till ett annat land och förvänta sig att bli försörjd av deras socialförsäkringssystem: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_138757.svd).
En allomfattande välfärdsstat av svensk modell är helt enkelt inte förenlig med fri invandring, man kan inte både ha kakan och äta den!
Oscar Fredriksson
9 November, 2009 kl. 9:20
Hej
Janne, Jag förstår att du inte gillar Centerpartiet men har du någon kommenter till själva artikeln?
Roger är ju inne på ett intressant spår och jag tror att en del av roten till den främlingsrädsla som finns i samhället är just den farhåga som han ger uttryck för. Vad jag försökt illustrera är att denna rädsla har funnit under lång tid. Frågan är dock om den är riktigt rationell? Den absoluta majoriteten av alla invandrare har jobb och är med och bidrar till att bygga upp den svenska välfärdsstaten.
Vård för papperslösa – en mänsklig rättighet | Oscar Fredriksson (C)
9 November, 2009 kl. 10:19
[...] Jag har tidigare skrivit om Centerpartiets stämmobeslut från i våras om att ge vård till gömda och papperslösa. Det var ett mycket bra och naturligt beslut för ett modern liberalt parti som står upp för den enskilde individens rättigheter. Jag har tidigare skrivit att alla människors lika rätt och värde är en central princip för mig som liberal politiker. Därför var det mycket bra att Centerpartiets riksstämma valde att gå på min och Stockholmscenterns linje i denna fråga trots att vi på riksstämman fick hårt motstånd från partiets båda ledamöter i socialförsäkringsutskottet, Fredrick Federley och Solveig Zander, vilka ville stödja den linje som migrationsminister Tobias Billström (M) och tidigare migrationsminister Barbro Holmberg (S) representerar. För mig är det främmande att göra denna fråga om rätt till vård till en migrationspolitisk fråga och då sätta systemet före individen. Den argumentation som M och S representerar när det gäller frågan om vård för gömda och papperslösa liknar den som vi hade om övergångsregler och Göran Perssons uttalanden om social turism. Då var det Centerpartiet och Maud Olofsson som stod upp för de liberala värderingarna om alla människors lika rätt och värde – detta var en tydlig markering och denna ideologiska tydlighet var också en av anledningarna till att jag valde att engagera mig politiskt inom Centerpartiet. Detta tydligt liberala och ideologiska ställningstagande utmanade också det den främlingsrädsla som under lång tid präglat svensk invandringspolitiken vilket jag skrev om igår i inlägget Den svenska främlingsfientligheten [...]
Per Ankersjö
9 November, 2009 kl. 11:51
Janne,
du har fel om Centerpartiet och EG/EU. C kampanjade på Ja-sidan i folkomröstningen.
Roger Svensson
9 November, 2009 kl. 17:27
@ Oscar Fredriksson
Vad tusan har det med ”främlingsrädsla” att göra om man inte anser att Sveriges sociala trygghetsförsäkringar skall vara fria att komma hit och leva på för hela världens befolkning? Det är knappast ”irrationellt” att anta att om man, som du verkar vilja, erbjuder människor att fritt komma hit och erhålla arbetsfri livstidsförsörjning som är ett under av lyx jämfört med förhållandena i hemlandet så kommer faktiskt många fattiga i tredje världen att nappa på det erbjudandet. Vad som vore irrationellt är snarast om de INTE gjorde det! Jag skulle ju t.ex. inte tveka att flytta till ett land som erbjöd som erbjöd mig ett eget slott, en Rolls-Royce, en Lear-jet och 20 miljoner om året i arbetsfri inkomst …
Oscar Fredriksson
9 November, 2009 kl. 17:40
Din utgångspunkt är alltså att alla personer som kommer hit från andra länder är lata och endast vill leva på bidrag?
Jag anser nog att du är ute och fiskar i sama retoriska bottenslam som Göran Persson gjorde när han myntade begreppet ”social turism”.
Här kan vi idag se att han hade fel och att det bara var en fråga om ogrundad rädsla – eller möjligtvis ett försök att flirta lite med en främlingsfientlig opinion.
Läs gärna denna sammanställning från Bloggen Vi i Sverige som visar på invandringens effekter för samhällsekonomin ur ett mer nyanserat perspektiv.
http://sites.google.com/site/viisverige/Home/invandring—sysselsaettning-och-samhaellsekonomi
Bo Andersson
9 November, 2009 kl. 21:53
Någon ”främlingsfientlighet” har jag inte märkt i min bekantskapskrets, däremot många som ser hur välfärden alltmer krackelera inom skola,vår och omsorg hur kriminaliteten eskalera och våra skattepengar försvinner i stora svarta hål där jag som medborgare inte har någon insyn. Jag kan bara anta att massinvandringen till Sverige är ett svart hål där våra gemensamma pengar försvinner, därför går min röst till Sd i nästa års val.
Roger Svensson
9 November, 2009 kl. 23:32
@ Oscar Fredriksson
Var har jag hävdat att alla som kommer hit gör det med målet att leva på bidrag? Men det är ju totalt vansinne att, som du verkar vilja, erbjuda alla i hela världen att komma hit och om det inte hittar arbete, eller kan arbeta, så skall de försörjas med bidrag. Vill du t.ex. alla världens åldringar skall ha rätt att komma hit och erhålla folkpension? Enl. artikeln jag länkade till så är det ju faktiskt inte möjligt att flytta inom EU och få ersättning från ett annat lands socialförsäkringssystem utan att först ha haft stadigvarande arbete där under längre tid. Det man kan hävda är att Göran Persson möjligtvis hade fel i är därför att han trodde att EU:s regelverk inte förhindrade ”social turism”, vilket det faktiskt gör.
Propagera gärna för fri invandring, men skall du ha någon som helst trovärdighet så får du faktiskt samtidigt propagera för en nattväktarstat eller en helt annan typ av välfärdsstat än den nuvarande svenska!
När det gäller de ekonomiska effekterna av nuvarande invandringspolitik så föredrar jag nog att lita mer på den forskning som finns på området framför någon anonym amatörbloggares hemsnickrade teorier och selektiva statistik! Se t.ex. här:
http://www.skattebetalarna.se/LinkClick.aspx?link=Pdf%2frapporter+fakta%2fInvandring.pdf&tabid=3143&mid=15438
Oscar Fredriksson
10 November, 2009 kl. 9:15
Roger, den rapport från Skattebetalarna du refererar till visar – som i princip all övrig forskning – att den enskilt viktigaste faktorn för det ekonomiska utfallet är sysselsättningsgraden.
Det viktiga är därför att vi har en god politik för jobb och företagande. Inte minst är det viktigt att skapa möjligheter till eget företagande och att forma en politik som underlättar för små företag att växa.
När det gäller invandrare så finns även flera rapporter från Tillväxtverket (tidigare Nutek) som visar på en högre grad av nyföretagande i denna grupp jämfört med gruppen infödda svenskar. Invandrare är därför en viktig resurs att ta tillvara för att gynna den svenska tillväxten.
http://publikationer.tillvaxtverket.se/ProductView.aspx?ID=1160&pageIndex=0
Roger Svensson
11 November, 2009 kl. 11:19
@ Oscar Fredriksson
Du svarade över huvud taget inte på frågan om du vill att Sverige skall ha oreglerad invandring samtidigt som vi skall behålla nuvarande allomfattande välfärdssystem som skall inkludera alla som vill komma hit från dag 1.
Naturligtvis är sysselsättningsgrad centralt när det gäller det ekonomiska utfallet av invandring. Men skall man bedriva omfattande invandring av människor från tredje världens mest underutvecklade länder, vilka i hög grad saknar både utbildning och yrkeserfarenhet som är gångbara på nuvarande svensk arbetsmarknad, så måste man ha en helt annan arbetsmarknad om någon större andel av dessa skall ha någon som helst chans att få ett jobb inom rimlig tid! Enda realistiska möjligheten är att ha en arbetsmarknad med okvalificerade, relativt otrygga och lågavlönade servicearbeten samt göra det betydligt mer lönsamt att ta dessa arbeten jämfört med att leva på bidrag. Vill man inte ha denna typ av arbetsmarknad måste man faktiskt föra en betydligt mer restriktiv/selektiv invandringspolitik.
Närlivsbutiker och pizzerior i all ära men det är knappast den typen av företagande som kommer generera någon större tillväxt eller någon större mängd arbetstillfällen. Huvudproblemet är inte eller att det startas för få företag utan det är svårigheten för mindre företag att växa.
janne
11 November, 2009 kl. 11:39
Ni i Centern skulle lyssnat på Sven-Olle Olsson och Sjöbocentern 1987-88 de hade rätt.Och då hade ni varit sveriges största parti idag.Men ni valde att sparka ut han bara för att han utlyste folkomröstning i Sjöbo om flyktingmottagning 68% röstade nej till flyktingmottagning i sjöbo.Nu har ni en muslim i partiet som föreslagit muslimska särlagar men och han har ni inte kastat ut.
Jag är ganska säker på att de flesta av era gamla kärnväljar här i Skåne inte känner sig hemma i dagens centerparti.
Kjell Stjernholm
11 November, 2009 kl. 12:33
Hej Oscar,
Själv tycker jag det finns en grundläggande ideologisk problematik i att vi alla värnar den fria rörligheten för kapital, varor och tjänster – men inte människor. Och där tror jag alla partier torde få problem.
Jag håller med om att debatten om ”social turism” var en hemsk företeelse. Språktestet som flitigt marknadsförd officiell partipolitik var lika illa. Men min fråga till dig är: Hur ska man se enskilda förslag som fiskar i samma pöl, även om de inte vinner gillande i en majoritet hos det egna partiet?
Ni har det i slöjförbudsförslaget. Minns inte vad KDs retorik om andra europeer som ska komma hit och ta abort hade för förankring, men även här finns väl ett problem?
/Kjell Stjernholm
Mikael Eskilandersson
11 November, 2009 kl. 18:36
Vad jag reagerar på är att det alltid är SD som ska ”förklara sig”. Faktum är att SD knappast hade existerat, mer än som en ytterst marginell företeelse, om det mångkulturella samhället hade fungerat så bra i praktiken som man försöker göra gällande.
Frågan är hur centerpartiet ska lösa alla problem som det mångkulturella samhället har skapat. Det svarar ni aldrig på. Maud pratar om att det ska vara mångfald som i skogen. Jag undrar om hon inte har en något förvrängd bild av hur det fungerar i skogen. Faktum är att alla skogar i Sverige skulle utvecklas på samma sätt om människor inte påverkade dom. Det skulle börja med att pionjärträd som björkar och tallar skulle inta den öppna marken. Sedan skulle sekundärträd, som främst är gran på dessa breddgrader, vandra in i beståndet utifrån. Granarnas överlägsenhet i att klara sig i skuggan och granens förmåga att sätta kottar skulle så småningom tränga ut alla andra trädslag och vi skulle ha en mycket mörk granskog med en kal mark under. Några få svampsorter och lite gräs skulle vara det enda som klarade att leva under granarnas fullständiga dominans. Frågan är om det verkligen var så Maud menade, för då vill jag inte veta vem som är pionjärträden, björkarna, och vem som är sekundärträden, granarna.