Ideologisk nytändning – någon?
Fredrick Federley och jag har olika inställning till om justeringarna i FRA-lagen är tillräckliga för att värna den personliga integriteten och har haft flera hårda diskussioner kring frågan om vård till gömda och papperslösa. Detta hindrar dock inte att vi i övrigt är ense om mycket – och då inte minst behovet av att fortsätta på den väg av politisk förnyelse som var den drivande kraften i Centerpartiet inför valet 2006. Idag skriver Fredrick bra om detta på Aftonbladet och innan sommaren ställde jag en liknande diagnos på partiets problem på min gamla blogg där jag skrev följande:
Under sommaren skall jag ta mig tid att försöka ladda inför – som jag hoppas – höstens ideologiska nytändning inom Centerpartiet.
När det gäller integrationsfrågorna har vi lång väg kvar till en ideologiskt tydlig integrationspolitik där vi i första hand ser människor som individer och inte delar av ett kollektiv. Några intressanta inspel finns på bloggen för Centerpartiets integrationsnätverk
När det gäller företagande och näringspolitik är vi redan på rätt spår när det gäller att skrota LAS m.m. men givetvis kunde arbetet med regelförenklingar och minskad byråkrati gå fortare ooch inom Regelrådet jobbar vi för högtryck med att granska alla nya förslag till regler. Ett avskaffande av arbetsgivaravgifterna för de tio första anställda kanske kunde vara en tanke att fundera vidare på för att få snurr på nyföretagandet?
När det gäller miljöfrågorna så måste vi ständigt utmana miljövänstern i denna fråga och visa att tillväxt är den bästa miljöåtgärden och att vi kan nå långt mycket bättre resultat på miljöområdet genom att dra nytta av marknadsekonomins drivkrafter än med nya regler och förbud.
Slutligen måste vi tydligt erkänna att vi svikit vår ideologiska övertygelse när det gäller att värna skyddet av den personliga integriteten. Här finns inget utrymme för en massa utspel och ytterligare prat utan nu är det handling som gäller. Vill vi återupprätta något av det förtroendekapital som vi förlorat måste vi bli ideologiskt kompromisslösa i denna fråga och kräva handling, handling och åter handling. Det vi har gjort kan inte göras ogjort men vi kan i varje fall våga erkänna att vi handlat fel och driva en stenhård linje för att riva upp tidigare beslut. Jag hoppas att jag i höst kommer tillbaka till ett parti som är berett att göra detta – i sådana fall kan jag börja tro på en ideologisk nytändning redan till valet 2010 där vi toppar laget med nya starka kandidater som inte tvekar att ta strid för sin ideologiska övertygelse!
Jag skrev detta inlägg innan sommaren och det är kanske t.o.m. ännu mer aktuellt idag. Nu gäller det att spotta i nävarna och ta initiativet i den politiska debatten – för egen del kommer jag att bidra med en tydlig ideologisk linje där jag kopplar samman mina fyra huvudområden
Integritet,
Miljö,
Företagande och
Integration. Jag anser att vi i Centerpartiet har Sveriges bästa partiprogram där vi fokuserar på att ta tillvara alla människors egen drivkraft och förmåga. Vi sätter individen före systemet och tror på att stå upp för principen om alla människors lika rätt och värde – i dagens politiska klimat är detta en röst som behövs mer än någonsin.
Läs även Fredrick Federley, Federley igen, Johan Hedin, Karl Hellberg, Stefan Mårtensson, Mikael Elmlund, Magnus Andersson, samt Lake och Annie
PS/ Ifall någon undrar så skickade jag även innan sommaren ett längre mail till samtliga ledamöter i partistyrelsen där jag förde fram samma åsikter som jag samlat i blogginlägget ovan/DS
Centernätet
Oscar Fredriksson
swen
17 November, 2009 kl. 3:11
Den postmoderna intelligentsian, som framhåller sin pluralism, tycker att allt är lika värdefullt, och tystar ner all kritisk diskussion i den politiska korrekthetens namn. Förr teg man om Sovjetunionen. Nu tiger man exempelvis om feminism och invandring.
“Feminismen är utan vidare tabu”
Den påminner mycket om socialismen en gång i tiden. Alla säger att nog är jag något slag av socialist, eftersom socialismen står för allt gott som man hade hittat på i världen.
Feminism och kvinnoforskning är immuna mot kritik. De är som den kommunistiska ideologin på sin tid – den bevisade att den själv var korrekt och omöjliggjorde kritik, eftersom den inte kunde kritiseras från utsidan systemet.
Sedan kommer ett än mer brännande ämne, invandringen. “Den västerländska kulturens självmord”. Jag ser invandringen som en dårskapens triumfmarsch, vars fördärvlighet är känd redan i förväg. Ändå låter man sig ryckas med, eftersom man inte vill se sanningen i ögat.
Det handlar om ett så stort tabu, att alternativen inte diskuteras. Jag hävdar att det enligt den rådande dogmen är orätt och diskriminerande att utgå från att immigrationen kan medföra bestående icke-önskvärda följder för landet. Faktum är att problem har uppstått i vartenda europeiskt land, där invandrarnas antal har överskridit en viss gräns.
Vi har gått och hymlat om hur invandrarna kommer hit för att ta hand om gamla, utföra andra lågbetalda jobb och betjäna konsumtionssamhället, utan att själv konsumera så värst mycket.
Invandrare som inte ordentligt lär sig värdlandets språk, förblir andra klassens medborgare och drabbas av bitterhet. Följden kan bli förortskravaller av fransk modell (och svensk).
..
anonymous
17 November, 2009 kl. 8:18
Invandringens förträfflighet är välkänd i alla kulturer, som inte vill gå under genom inavel, både biologisk och varje tänkbar kulturell form av självtillräcklighet.
Sluta att vara rasist, och ljuga så.
När det gäller självmord, är Sverige mer nära ett verkligt,
än ett kulturellt sådant, nativiteten slåss en ojämn kamp mot mortaliteten, om det inte vore för invandringen, som ofta består av högt kvalificerade, som ges skitjobb.
Ytterligare ett av rasismens och intoleransens misshushållningar.
Utan invandringen, skulle Sveriges problem vara katastrofala, klokt nog har vi invandring.
Sluta att ljug så förbannat, nazister.
Det har inte tigits om Sovjetunionen, ytterligare ett exempel på lögn. Tvärtemot är vi uppvuxna med en intensiv ideologisk kampanj mot Sovjetunionen, och med en massiv mörkläggning av Sveriges verkliga ansikte under 30-talet, krigsåren, och vissa delar av efterkrigstiden.
”Jag hävdar att det enligt den rådande dogmen är orätt och diskriminerande att utgå från att immigrationen kan medföra bestående icke-önskvärda följder för landet.”
Den meningen har väl råkat bli en oavsiktlig sanning ?
Den rådande dogmen är alla människors lika värde, respekt för de mänskliga rättigheterna, och hjälp till flyktingar.
Och att Sverige skall överleva som nation, vilket invandringen på flera sätt hjälpt oss med.
Om invandringen är så fördärvlig, borde USA vara totalt ödelagt, vilket det trots allt inte är. Deras vitalitet härrör ur invandringen, och deras problem till stora delar ur den rasism och intolerans som finns.
Rasism, intolerans, för att inte tala om nazism har i varje samhälle det tillämpats orsakat oerhörda lidanden för befolkningen, efterblivenhet, och i en del fall hotat befolkningens existens, genom att dom hotat mänsklighetens existens.
DET är sanningen om rasismen och nazismen, dom hotar själva vår existens som människor.
Oscar Fredriksson
17 November, 2009 kl. 10:42
Bra poänger i det senaste inlägget ovan, jag citerar
”Om invandringen är så fördärvlig, borde USA vara totalt ödelagt, vilket det trots allt inte är. Deras vitalitet härrör ur invandringen, och deras problem till stora delar ur den rasism och intolerans som finns.”
Dett är bara ett av många tydliga exempel som vi borde lyfta fram oftare i den politiska debatten. Rent historiskt är det ett faktum att invandring är bra för ett lands utveckling och ekonomiska tillväxt. Vad som är skadligt är dock intolerans, rasism och misstänksamhet mot personer från andra länder och kulturer. Att svensk lag gäller i Sverige och att alla invandrare såväl som infödda svenskar måste respektera andra människors lika rätt och värde är givetvis en självklarhet – och det är nog mycket få personer som inte håller med om detta oavsett ursprung.
Karl Hellberg
17 November, 2009 kl. 11:26
Mycket bra Oscar!!!
Ideologin är A och O…
Jonas B.
17 November, 2009 kl. 12:17
”Tillväxt är bästa miljöpolitiken”? Antingen är detta påstående vansinnigt smart eller helt obegripligt korkat.
Oscar Fredriksson
17 November, 2009 kl. 12:23
Tack Karl,
Jonas – vansinnigt smart om du frågar mig
Men kanske inte så konstigt om man tänker efter – tillväxt och teknikutveckling är ju delvis sammanlänkade företeelser och många av framtidens tekniker vad gäller såväl energiproduktion som fordonsmotorer etc. kommer att vara avsevärt mer miljövänliga än dagens alternativ.