CenternätetUtbyte mellan länder är en tillgång i det politiska arbetet. Nu senast var det ett möte med partiet D66 i Amsterdam. D66 med partiledaren Alexander Pechtold är det parti i Nederländerna som tydligt tagit ställning mot Geert Wilders och hans parti PVV som driver en tydligt främlingsfientlig agenda – se denna länk från nyhetsrapporteringen tidigare under våren. Den politiska sprängkraften i att genom en tydligt polariserad politisk debatt öka det egna politiska inflytandet är en strategi som lyckats väl i många länder och även en del av problematiken i exempelvis Israel- Palestina frågan. Så länge det finns grupper som har politisk vinning av att fördjupa en konflikt så kommer de att med stöd av varandras överträdelser och övergrepp försöka få konflikten att eskalera. Det enda sättet att möte detta är om den tysta majoriteten står upp och klargör att man iinte tänker låta dessa kraftr styra debatten. Detta är vad vi måste göra i Sverige – och vad man förhoppning också kommer att göra i Schweiz.
Jag skrev tidigare idag följande på Stinas blogg:
Det kan med anledning av ovanstående inlägg finnas skäl att klargöra det faktum att det finns två politiska krafter som båda gynnas av en ökad polarisering i religiösa frågor. Dels gynnas de religiösa extremisterna som får större makt och inflytande över agendan när debatten hårdnar och som en konsekvens av detta gynnas då även de krafter som har religiös intolerans och/eller främlingsfientlighet som sin politiska utgångspunkt. Detta innebär att man från båda sidor har ett gemensamt intresse för att öka polariseringen och sprida rädsla i samhället för att stärka sin egen position – detta är ett klassiskt sätt att vinna politiskt inflytande. Tyvärr så är det även ganska effektivt när båda sidoe väljer att spela med för att stärka sina respektive positioner. Det enda som kan hindra en ökande polarisering är att den stora majoriteten oberoende av religiös uppfattining gemensamt väljer att aktivt ta avstånd från såväl religiös extremism som religiös intolerans och/eller främlingsfientlighet.
Läs även rapportering från Schweiz i DN och SvD Uppdatering 091130: DN, DN-ledare, Dagen, Aftonbladet, Ungdom mot rasism, Amanda samt ett bra inlägg kring att förbjuda arkitektur och NEO
Oscar Fredriksson
Det är inte dina minareter | Sagor från livbåten
30 November, 2009 kl. 0:32
[...] Oscar Fredriksson poängterar att båda sidors extremister tjänar på konflikten och att den tysta majoriteten i mitten måste sätta ner foten. (Nu verkar ju den tysta majoriteten inte vara i majoritet just i Schweiz, men ändå.) [...]
Jens O. » Blog Archive » Inga minareter i Schweiz
30 November, 2009 kl. 18:29
[...] 4, GP, AB, AB 2, KB, Sydsvenskan, Nyhetskanalen, Ex, HD, Badlands Hyena, Sagor från livbåten, Oscar Fredriksson, Centralt, Tianmi, jj.n, jj.n 2, Gryningens ljus, Den hälsosamme ekonomisten, Lindrig huliganism, [...]
gustaf
30 November, 2009 kl. 22:53
”Majoriteten måste säga nej till extremism”
Det ar ju precis vad den just gjort i Schweiz.
Pelle
1 December, 2009 kl. 10:57
Fy fan för dessa människor som talar om Demokrati och så i samma andetag förlöjligar vad denna mejoritet röstat fram.
Lars-Erick
1 December, 2009 kl. 11:26
Hej, din blogg har inte – i motsats till en del andras – ännu översvämmats av sd-sympatisörernas nätverk.
Min kommentar betr minareterna … och det som vällt fram med den frågan som förevändning, finns här.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/12/minareter-och-demokrati.html
Albin Ring Broman
1 December, 2009 kl. 11:32
Jag känner mig nödgad att klistra in min kommentar från Stinas blogg (som Oscar har länkat till ovan), eftersom det finns vissa även här som tror att man kan göra vad som helst i en demokrati:
”De flesta här verkar hänvisa till att det är ett demokratiskt beslut och därför är det sui generis någonting bra. Det är en farlig slutsats.
Demokratin har brister – det är långt ifrån klockrent, men det är det bästa system vi har att tillgripa just nu. Demokrati innebär nämligen att en majoritet förtrycker en minoritet – det är i sig en naturlig konsekvens av majoritetsstyret. Däremot finns det gränser för hur långt man i demokratins förtecken får gå. Den schweiziska folkomröstningen är ett typexempel på när demokratin missbrukas.
Låt mig kortfattat illustrera varför:
JOnas strax ovan [i Stinas blogg; min anm] försöker beslysa varför det är rätt att minaret förbjuds utifrån ett ”allmänstörande” perspektiv.
”JOnas sa…
Min religion och livsåskådning kräver att det ska spelas Norsk Black metal från en vägg av Marchal förstärkare mitt i bostadsområden och helst vid sergelstorg i stockholm 666 gånger om året.
Förklara varför det inte skulle tillåtas så kanske jag kan börja lyssna på detta dravel om minareter.”
Lägger ingen värdering i detta. Tror säkert att många stör sig på böneutrop från minaret. Men då ställer jag mig frågan, tycker ni att kyrkorna fortfarande ska få ringa in till gudstjänst? Dessa är ju dessutom oftast placerade mer centralt i tätorterna och har därmed också ett större ”störningsomfång”.
Om det nu är detta som är problemet borde därmed rimligtvis även klockringning förbjudas. Någonting säger mig dock att det inte är detta som är problemet, och därför är det schwiziska beslutet ett solklart fall av demokratimissbruk: dvs majoriteten förtrycker minoriteten på ett sätt som inte får motsvarande effekt på dem själva.”
Förhoppningsvis kan detta mana till eftertanke hos alla diskrimineringsivrare med demokratin som alibi.
Crain
1 December, 2009 kl. 15:46
Tacka direktdemokratin!
I Sverige har vi demokrati men ingen frihet. Här väljer partierna vem vi ska rösta på. I Schweiz har de både demokrati och frihet.
Trots att medielandskapet ser likadant ut som i Sverige som domineras av liberaler med stort infytande på opponionsbildningen visar direktdemokratin att makten tillhör folket – inte medierna – inte politikerna!
Vi kan tycka vad vi vill om resultatet men vi måste respektera en form av demokrati som är överlägsen den svenska. Själv skulle jag ha röstat JA.