CenternätetVia Sofia fick jag syn på denna diskussion som visar på att vi är många som är trötta på den ideologiska feghet och passivitet som präglar den svenska samhällsdebatten och som riskerar att leda oss bort från de liberala ideal som vi alla i grunden säger oss vilja försvara.
Marcus Fridholm skriver i inlägget Medelklassen är det auktoritära samhällets mylla:
Jag är själv uppvuxen i medelklassen, jag är själv medelklass och jag bär med mig många av medelklassens ideal. Samtidigt är jag hjärtligt trött på hur medelklassen låter sig konsumeriseras till tystnad — att de låter sig själva glömma livets och samhällets grundläggande värden, så länge de har råd med nytt kakel och induktionsspis i köket, ny parkett och platt-TV i vardagsrummet, lagom vräkig miljöbil och thailandssemester.
Ola Berg kommenterar:
Jag tror du har fel. Det är inte medelklassigheten som är det auktoritära samhällets mylla, utan vänsteridealen. Vår föräldrageneration må i realiteten ha övergivit sina politiska ståndpunkter, men dess grundläggande premiss finns kvar: ett samhälle har i princip rätt att lägga sig i alla aspekter av dess medlemmars liv.
Där tror jag du har förklaringen till så svagt utvecklade reflexer när det gäller att värna små människors friheter.
Oscar Fredriksson
Marcus Fridholm
21 Juni, 2010 kl. 13:43
Jag håller på sätt och vis med Ola, men jag tyckte han missade lite av poängen med inlägget.
Det jag var ute efter var att ett par generationer av medelklass inte får ihop sina tidigare ideal med det sätt de lever, så de lämnar ALLA ideal därhän.
Idealen förpassas till att oja sig över senaste rapportern om ökade klyftor i samhället eller fundera över någon samhällskritiskt bok på kultursidorna. När man glömt bort sin vilja att studera och kritisera samhället, oavsett utgångspunkt för kritiken, så somnar man ideologiskt.
Jag har hört dessa människor som fortfarande slöbekänner sig som ”vänster någonting” kläcka ur sig diverse dumheter. Det kan handla om så vitt skilda saker som HBT-personers rättigheter, invandringen, om hur stort problem pedofiler egentligen är i samhället eller att det är bra att man försöker få lite ordning och reda på den ostyriga ungdomen.
Ingen kritik, ingen eftertanke, ingen research och ingen vakenhet — vilket gör mig ledsen.
Oscar Fredriksson
22 Juni, 2010 kl. 8:50
Jag tror att vi är många som valt att engagera oss politiskt just för att vi vill väcka liv i den slumrande ideologiska debatten i Sverige. Ditt blogginlägg gav flera bra poänger och Olas kommentar för dikussionen vidare. Här finns många frågeställningar som jag tänke ägna en del av sommaren åt att jobba ihop några tankar kring – så jag tackar för inspirationen