Efter några dagars sängliggande på grund av ”årstidsbunden sjukdom” tar jag med stor glädje del av vad några av Centerpartiets ledande företrädare skriver i SvD om Datalagringsdirektivet. Vår Europaparlamentariker Lena Ek har hållit en tydlig linje i integritetsfrågorna och när hon dessutom får ett tydligt stöd av våra nationella talespersoner riksdagsledamöterna Johan Linander och Annie Johansson så känns det som om vi som parti nu äntligen börjar röra oss i rätt ideologisk riktning – vi är inte ute ur mörkret ännu men nog syns det en ljusning längre fram. Kalla mig naiv men någonstans tror jag ändå att det arbete som många av oss inom och utom partiet lagt ned på att driva en tydligt ideologisk linje i integritetsfrågorna börjar få ett visst gensvar – en del av detta beror säkert på möjligheten för oss hobbypolitiker att kommunicera via sociala medier. Att vara riksdagskandidat blev nu med ens lite roligare 
Mer aktuella bloggar om Datalagringsdirektivet: Magnus Andersson, Lake, Per Ankersjö, Mikael Elmlund och Mark Klamberg (som båda väcker relevanta frågor), Magnus Persson, Raymond i Haninge,
DN rapporterar nu att V och MP bryter den nyligen beslutade överenskommelsen med S kring införandet av Datalagringsdirektivet. Givetvis ett steg i rätt rikting om det stämmer – såvida de inte ändrar sig igen efter valet… Mark Klamberg kommenterar detta.
En eloge till mina partivänner riksdagsledamöterna Johan Linander och Annie Johansson som förhoppningsvis kan hjälpa till att driva regeringen i rätt riktning när det gäller just Datalagringsdirektivet, vilket nu underkänts av tysk domstol.
Tidigare idag rapporterades även om att utredningen om ett polisiärt FRA-nu är på gång…
I rest my case men ta gärna del av rapporteringen i SvD, Aftonbladet, Expressen, SR och hos Scaber Nestor och HAX m.fl.
Jag står fast vid vad jag sagt tidigare om såväl Datalagringsdirektivet som FRA – och läs gärna detta inlägg eller inläggen via etiketterna nedan för en fyllligare argumentation.
Via Medieskugga noterar jag att Ny Teknik skriver om hur FRA-lagen påverkat polisens arbete och de förslag som finns att uprätta en fristående polisiär signalspaningsmyndighet. Frågan är hur mycket övervakning vi behöver och om det ens är en effektiv metod?
Bortsett från att det givetvis är ideologiskt tveksamt med alla dessa krav på ytterligare intrång i enskilda människors privatliv – men detta verka ju inte vara ett problem varken för regeringen eller oppositionen eftersom man nu enats över partigränserna efter att S-V-MP gjort upp om en gemensam linje i frågan.
Min inställning är densamma som tidigare och framgår av detta inlägg där jag ger följande vallöften för egen del:
- Jag vill riva upp FRA-lagen och istället införa en lag som uttryckligen förbjuder avlyssning av enskilda individer så länge det inte finns en direkt brottsmisstanke. Beslut om avlyssning skall fattas av domstol i varje enskilt fall och alla former av massavlyssning skall vara otillåten. Samma skydd måste gälla oavsett om man skickar meddelanden per post eller via Internet och ingen skulle komma på tanken att tillåta en statlig myndighet att läsa och lagra kopior av de brev som vi skickar per post.
- Jag röstar nej till Datalagringsdirektivet som kommer att behandlas i riksdagen under kommande mandatperiod. Datalagringsdirektivet innebär krav på att enskilda telefoni- och internetoperatörer ska lagra stora mängder information och detta strider enligt min bedömning mot artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Införandet av Datalagringsdirektivet innebär dessutom stora kostnader för företagen. Kostnader som vi alla får vara med och betala genom dyrare avgifter.
Idag har Erik Hultin ett bra inlägg om varför man bör vara skeptisk till nya säkra lösningar som skall skydda vårt privatliv – i detta fall säkrare bankkort med hjälp av s.k. rfid-chip. Det är inte säkert att alla dessa nya smarta lösningar verkligen fungerar… Hmm… kanske man borde utvärdera först och se om systemet funkar i praktiken och inte bara förlita sig på att det ”verkar bra”. Detta är samma naiva syn som präglar den politiska debatten kring FRA och Datalagringen - Erik skriver mycket träffande att:
När staten umgås med en övertro på denna typ av metoder så blir resultatet alltid märkligt. Säkra metoder av denna typ är lika sannolika som oförvitliga statstjänstemän och en total brist på klåfingrighet från alla de som på ett eller annat vis kan tillskansa sig den information som staten samlar in och lagrar om oss.
Ur en integritetssynpunkt har våra politiker tyvärr skapat ett totalhaveri. Det är mycket elände som måste avskaffas och allt fler lagar som måste rivas upp för att vårt samhälle ska kunna konvertera tillbaka till ett tryggt och sympatiskt samhälle
Medialänkar: SvD.se, Nyhetskanalen.se, svt.se
Med tanke på Carl Bildts ställningstaganden kring behovet av ett fritt intenet och Lena Ek m.fl. som nu röstat ned SWIFT-avtalet i Europaparlamentet så kanske vi ser början till en vändning i integritetsfrågorna – vi får se vad som händer med bl.a. Datalagringsdirektivet när det kommer till riksdagen…
Hela justitieutskottet verkar dock vara enigt för - Ja till datalagring vilket kommenteras av bl.a. Falkvinge, Mikael Nilsson, Johan Linander, Christian Engström, Mark Klamberg, Anna Troberg, Grodorna Kokar, ProjO, m.fl som går särskilt hårt åt Grön Ungdoms Maria Ferm och Jakob Dalunde som försöker förklara – lycka till säger jag 
Mycket bra anförande om vikten av personlig integritet av Niklas Lundblad på Centerpartiets kommundagar. Han bekräftar i stora drag de risker som jag tidigare fört fram vid ett flertal tillfällen i olika integritetsanföranden.
Om en timme startar Centerpartiets kommundagar i Göteborg – och de deltagare som fastnat med SJ kan följa oss andra via Twitter på #kmndgr.
Samtliga svenska morgontidningar på mitt hotell (GP, SvD1, SvD2, SvD3, DN) skriver om behovet av politisk och ideologisk nytändning inom Centerpartiet – jag delar denna uppfattning.
Johannes Åmans inlägg om Datalagringsdirektivet lyfter då en viktig ideologisk frågeställning om skyddet av den enskildes integritet vs. att låta företag agera hemlig polis – detta är en fråga som passar att väcka i de två passen om integritetsfrågor som vi har innan lunch idag då bl.a. en ny debattbok presenteras.
Min inställning i frågan är känd – men ta gärna del av tidigare inlägg inom mina prioriterade frågor via etiketterna nedan
Igår hade Centerpartiet i Stockholms stad nomineringsstämma med en strålande ideologiskt tydlig Lena Ek som inledningstalare – läs kommentarer på Facebook och Twitter.
Efter avslutad stämma kan konstateras att Maud Olofsson valdes enhälligt till första plats på riksdagslistan och miljöminister Andreas Carlgren behöll andraplatsen trots att han utmanades av riksdagsledamoten Fredrick Federley (röstsiffrorna 54-66). Kampanjundret och tredjenamnet från EP-valet Abir Al-Sahlani tog plats fyra tätt följd av den lysande ideologen Elisabeth Thand Ringqvist, egenföretagaren Johan Hedin, solcellsexperten Maria Brogren och undertecknad. Onekligen en stark laguppställning – och jag har hopp om att Centerpartiet i Stockholms stad kommer att vara en av de ideologiskt starkaste plattformarna inför valet 2010.
Läs mer i DN, Makthavare (1) och(2),
Bloggar: Per Ankersjö, Fredrick Federley, John Hedin, Abir Al-Sahlani, Elisabeth Thand-Ringqvist, Helen Törnqvist, Stina Bengtsson,Christer Mellstrand, Gustav Andersson, Catrin Mattsson, Lukas Forslund.
Idag klockan 14.00 lämnar Regelrådet över sin årsrapport för 2009 till näringsminister Maud Olofsson. Samtidigt släpps rapporten i sin helhet via Regelrådets hemsida.
I rapporten konstateras att olika regelgivare i form av myndigheter och departement ofta underskattar det krångel som nya uppgiftskrav orsakar företagen och att man i många fall inte i tillräcklig utsträckning utrett hur olika förslag påverkar företagens vardag. Detta är ett problem såväl i Sverige som inom EU och därför efterlyser Regelrådet bl.a. bättre beslutsunderlag på EU-nivå som tydliggör hur nya förslag till regler påverkar företag.
Via de intervjuer med enskilda företagare och de uppskattningar av företagens administrativa kostnader som jag var med och tog fram när jag arbetade vid Nutek (numera Tillväxtverket) vet jag att det i första hand är de små och medelstora företagen som drabbas av ökande administrativt krångel.
Företagarförbundet räknar med att 96 % av sveriges 900 000 företag har 0-9 anställda och enligt SCB saknar drygt 700 000 av sveriges företag anställda över huvud taget. För dessa företag blir ökat administrativt krångel mycket kännbart när det gäller företagens lönsamhet eftersom en timme som behöver ägnas åt administrativt krångel är en timme mindre att dra in pengar till verksamheten.
Arbetet med regelförenkling är därför en mycket viktig politisk fråga och det gäller att nu öka takten ytterligare i regelförenklingsarbetet – och då både i Sverige och inom EU. Som Regelerådets ordförande Stig von Bahr skriver på Dagens Industris debattsida:
”Det är ännu för tidigt att uttala sig om ifall Regelrådets systematiska granskning – som ju är ett helt nytt inslag i den svenska regelgivningsprocessen – varit till fördel för näringslivet. Rutiner och attityder hos regelgivarna är inte något som ändras i en handvändning och regelgivarna har som alla andra ont om tid och resurser. Vår magkänsla är dock att de förslag som remitterades till oss i slutet av år 2009 håller högre kvalitet än de som remitterades i början på året. Utvecklingen går nog i rätt riktning.”
Även om vi nu verkar vara på rätt väg finns dock all anledning att öka tempot och ytterligare fördjupa det pågående arbetet med regelförenkling – det tjänar vi alla på. Frågan är dock inte alltid så enkel som den verkar för precis som Stig von Bahr antyder så står ofta interna strukturer och rutiner i vägen för ett effektivt regelförenklingsarbet såväl inom myndigheter och departement som på regional och kommunal nivå - för att inte tala om EU.
Här krävs därför att man våga tänka nytt och ifrågasätta behovet av vissa kontrollinsatser givet de kostnader som de orsakar företagen. Precis som i frågan om skyddet för den peronliga integriteten så krävs det ett tydligt politiskt och ideologiskt ställningstagande där man lämnar den övertro som finns på massövervakning och kontroll och istället bejakar en mer frihetlig syn på företagande. Företagare och medborgare är inte ett problem som måste kontrolleras - fri företagsamhet och fria individer är tvärtom själva grunden för en väl fungerande liberal demokrati. Detta kan ibland vara värt att hålla i minnet oberoende av vilka politiska eller ideologiska uppfattningar man har i övrigt.
Regeringen och näringsminister Maud Olofsson lämnade igår beskedet att Spyker köper SAAB – läs mer på regeringens hemsida. Stockholmscenterns Per Ankersjö skriver i sin sammanfattning att:
Dagens ägarbyte är framför allt en seger för de Saab-anställda och de små- och medelstora företag som är underleverantörer till Saab. Maud Olofsson har haft ett minst sagt tufft år men har hela tiden varit konsekvent och principfast: staten ska inte äga bilfabriker och den privata ägaren som får lånegarantier ska vara långsiktig.
För egen del är jag precis som i tidigare inlägg med rubriken Nya elbilar från Spyker/SAAB intresserad av vilken typ av bilar man tänker sig att tillverka – lånen från EIB syftar bl.a. till att stödja utvecklingen av miljöteknik och här finns givetvis en snabbt växande marknad. Konkurrensen på miljöbilssidan är allt hårdare så här gäller det att hitta ett vinnande koncept – när elhybrider blir en del av standardsortimentet hos alla stora biltillverkare så måste man ta ytterligare steg för att profilera sig på marknaden. Detta är ett tydligt exempel på att en effektiv miljöpolitik måste baseras på att dra nytta av de marknadsekonomiska drivkrafterna. Vi kan nå mycket längre i vårt miljöarbete genom att bejaka en hög ekonomisk tillväxt inom miljötekniksektorn än om vi försöker bromsa utvecklingen. Tillväxt är i sig inte ett hot mot vår miljö – tillväxt innbär endast att ekonomin växer. Om ekonomin växer som en följd av att vi producerar och utvecklar mer miljövänliga proukter och tekniker är detta givetvis positivt – både för miljön och för vår ekonomi.
Läs även bloggar från bl.a. Tobias Gillberg, Kent Persson, Magnus Anderson, Mina Moderata Karameller, Annie Johansson, Peace Love and Capitalism, Magnus blogg, Anders W Jonsson, Hanna Wagenius, Stefan Bergström och Stureplanscentern samt PerAnkersjö (nytt inlägg)
Oscar Fredriksson