Vad gäller den nu återigen uppblossande FRA-debatten och regeringens hantering av integritetsfrågorna står jag fast vid den politik som Centerpartiet och inte minst Fredrick Federley själv gick till val på 2006 då även jag gav honom mitt stöd. Sedan dess har vi dock intagit lite olika ståndpunkter i denna fråga. Jag står alltjämt fast vid min tidigare uppfattning medan Fredrick modifierat sin hållning något. Den kritik som riktats mot honom för detta har han själv avfärdat som en PR-strategi i syfte att skada honom och han visar därmed samma respekt för mig och andra tydliga FRA-kritiker som  Stefan Tornberg gör när han kallar FRA-kritiken sekteristisk vilket jag kommenterat i detta inlägg. Detta är enligt mig två ganska osnygga försök att misstänkliggöra mitt och andra FRA-kritkers uppsåt när vi ställer våra valda företrädare till svars för sitt agerande i en central ideologisk fråga. Min ståndpunkt är att denna typ av övervakning  är ideologiskt felaktig och ett slöseri med skattemedel sedan får Federley och Tornberg försöka missänkliggöra mig bäst de vill. Att jag vill ta Fredricks riksdagsplats kan väl knappast ses som en dold agenda eftersom kandidatkonkurrens är själva poängen med fria val och konkurrens tror jag att vi alla tre – som goda marknadsliberaler – ser positivt på

Frågan om vård på lika villkor för gömda och papperslösa är nästa hårda ideologiska skiljelinje. I denna fråga gick min och Stockholms stads linje segrande ur debatten vid vårens riksstämma även om Fredrick tillsammans med bl.a. Solveig Zander och tidigare nämnde Stefan Tornberg bjöd ett starkt motstånd. Även om det var en hård debatt så tror jag att alla nu i efterhand – trots allt – är glada för det belut som fattades och gärna glömmer de argumentationslinjer om ”sjukvårdsturism” vilka man nog lånat från Tobias Billströms, Göran Perssons och Barbro Holmbergs vokabulär. Som liberaler kan det dock vara vanskligt att återanvända dessa personers retorik eftersom de har en helt motsatt utgångspunkt för sina resonemang. Kärnan i en tydligt liberal politik måste vara att försvara den enskilde individens rättigheter och inte den form av systemkramande storebrorssamhälle som Moderater och Socialdemokrater sedan lång tid enats om att försvara. Vi måste därför tydligt stå upp för principen om att sätta omsorgen om enskilda människor före systemet – inte tvärtom. Här finns ett längre inlägg i denna fråga.

Slutligen kommer vi då till frågan om sexköpslagens vara eller inte vara. Lagen som sådan må vara en undermålig lagstiftningsprodukt – det kan man givetvis alltid diskutera – men att basera kritiken på att det är frågan om en morallag är inte ett så bra argument som det kan tyckas vid första anblicken. Motfrågan är då ganska självklar – Har inte all lagstiftning någon form av moralisk utgångspunkt? Varför finns det överhuvudtaget lagar om inte för att reglera mänskligt beteende? Sedan kan man tycka att det inte borde anses moraliskt problematiskt om två  personer enas om att byta sex mot pengar eller annan form av ersättning. Givetvis finns det säkert ett stort antal relationer som bygger på denna princip även om det är en outtalad överenskommelse. Det räcker mad att slötitta på tv eller läsa löpsedlar för att få ganska tydliga exempel på detta och det är också i många fall helt socialt accepterat med denna typ av relationer. Här kan Fredrick ha  en poäng i att lagen inte gäller lika för alla utan baseras mycket på de yttre omständigheterna och i vilken form betalningen utgår. Problemet är dock inte att det i vissa, eller kanske till och med i normalfallet, handlar om en frivillig och ömsesidig överenskommelse mellan två jämbördiga parter som båda har något den andra efterstävar. Det reella problemet är att det i många andra fall handlar om ett utnyttjande, ett övergrepp och en kränkning av en annan människa. Att detta övergrepp skulle kunna rättfärdigas med ett par hundralappar och därmed förvandlas till en vanlig affärstransaktion är ett mycket cyniskt resonemang helt utan någon förankring i grundläggande liberala värderingar om alla människors lika rätt och värde. Om den nuvarande sexköpslagen gör någon nytta kan man ha olika åsikter om men låt oss därmed inte ledas in i en diskussion om att det alltid borde vara ok att sälja sin kropp för pengar oavsett omstädigheter. Läs denna intressanta artikel om sexköpslagen eller mer av Petra Östergren om du vill fördjupa dig i ämnet ytterligare.