Oscar Fredriksson (C)

Även om samtliga riksdagspartier – och då inte minst Centerpartiet – är värda kritik för sin undfallenhet inför USA och EU när det gäller att försvara våra grunläggande fri- och rätttigheter är de högsta ansvariga ministrarna förutom Statsministrarna Fredrik Reinfeldt (M) och Göran Persson (S) den tidigare utrikesministern Anna Lindh (S) och inte minst tidigare justiteninister Thomas Bodström (S) och sittande justitieministern Beatrice Ask (M).

Anders ger på sin blogg Kunskapssamhället följande exemplariska sammanställning över hur den tidigare så helgonförklarade Anna Lindh agerat under sin tid som utrikesminister. Han ställer även några berättigade frågor om vilken information som förts vidare till Ask och Reinfeldt:

Enligt uppgifter så informerades Utrikesdepartementet (UD) under tiden Anna Lindh(s) var utrikesminister om USA agerande. UD informerades redan 2002 enligt hemliga dokument Dagens Nyheter hittat på UD.

Man kan fråga sig varför UD och justitieministern Anna Lindh(s) valde att inte informera Säpo i frågan. Men man kan även fråga sig varför Säpo inte var kompetent nog att uppmärksammande detta spioneri och slog larm om det själv ?

Anna Lindh(s) har tidigare kritiserats för USA-vänlig politik gällande fallet då två egyptier avvisades i december 2001 även om det då enligt vissa uppgifter även var godkänt av dåvarande justitieministern Thomas Bodström och statsministern.

Frågan jag ställer mig – hur mycket känner Thomas Bodström till i frågan ? Fick han och statsministern redan 2002 information om det hela ? Valde han att inte föra det vidare till nuvarande justitieministern Beatrice Ask ?

I ljuset av detta finns all anledning att rösta nej till att ytterligare öka kontrollen av medborgarna. De  riksdagsledamöter som anser att förvaret av våra grundläggande fri- och rätttigheter är en av moderna liberala demokratins huvuduppgifter bör inte bara rösta nej till införandet av Datalagringsdirektivet utan även ifrågasätta grunderna för hela den övervakningsvåg som just nu sveper över oss. 

Som folkvald politiker har man en skyldighet att ifrågasätta och ställa frågan ”varför?”.  Varför är det nödvändigt med dessa inskränkningar i enskilda personers privatliv och är detta förenligt med den svenska grundlagen som Europakonventionen. Man borde även ställt sig frågan om denna typ av övervakning är en effektiv metod?

Är massövervakning en effektiv användning av skattemedel eller kan man nå bättre resultat om man satsar pengarna på andra insatser. Det finns såvitt ja vet inte något tillförlitligt stöd för att massövervakning är en metod som fungerar för att motverka terrorism och grov brottslighet – vilket oftast anförs som argument. Tvärtom kommer de grupper som har terrorism, narkotikasmuggling, barnpornografi eller människohandel etc. på sin agenda med stor sannolikhet att anpassa sina kommunikationsmönster för att undgå upptäckt och massövervakningen kommer inte att fylla sin uppgift gentemot dessa grupper.

Från politiskt håll valde man att inte närmare granska argumenten mot ett införande av FRA-lagen trots den integritetskränkning som lagen innebär. Även de som var för ett införande av FRA-lagen har bekräftat att lagen innebär en kränkning av den personliga integriteten och i en artikel i DN klargör professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell att det är en olöslig konflikt mellan två olika perspektiv. Statsvetaren Henrik Oscarsson är också mycket tydlig på sin blogg och på Second Opinion när han redogör för den svenska övervakningshistorien som ett varnande exempel.

Som politiker har man ett ansvar att stå upp för sin ideologiska övertygelse – jag vill därför uppmana alla riksdagsledamöter oberoende av partitillhörighet att ta detta ansvar på allvar eller ställa sin plats till förfogande. Att endast agera röstboskap under partipiskan i en fråga som rör så fundamentala demokratiska värden som skyddet för våra grundläggandet fri- och rättigheter är ovärdigt en folkvald politiker i Sveriges riksdag.

____

Fler bloggar: Beelzebjörn, Kildén & Åsman, Johan Linander, Apelsineld, Mårtensson,

PS/Framöver får ni följa ev. inlägg på bloggen Oscar Fredriksson liberala tankar (en ombyggnad av min tidgare blogg som nu är helt privat och utan politisk tillhörighet).

Det verkar som om Alliansregeringen fortsätter den inslagna linjen och rivstartar med att ytterligare stärka greppet om medborgarna – enligt SvD som refererar till den propositionslista som presenterades igår står nu Datalagringsdirektivet på tur att införas.

Jag har som politisk bloggare och riksdagskandidat gjort vad jag har kunnat för att försöka värja oss mot denna flod av nya övervakningslagar innebär allvarliga inskränkningar i vår personliga integritet och hotar grundläggande demokratiska värden. Förvaret av grundläggande fri- och rättigheter är centralt i mitt politisk engagemang och jag har tidigare beskrivit hur jag ser på regeringens agerande i dessa frågor under den gångna mandatperioden och även tydligt argumenterat mot införandet av Datalagringsdirektivet. Nu släpper jag bloggen som verktyg och kommer att göra en ordentlig inventering av hur jag bäst använder mitt engagemang i framtiden.

Till er som någon gång tagit er tid att läsa denna blogg tackar jag för visat intresse – vi kanske ses eller hörs i andra sammanhang i framtiden

_____________

UPPDATERING: DN och HAX

DN rapporterar nu att V och MP bryter den nyligen beslutade överenskommelsen med S kring införandet av Datalagringsdirektivet. Givetvis ett steg i rätt rikting om det stämmer – såvida de inte ändrar sig igen efter valet… Mark Klamberg kommenterar detta.

En eloge till mina partivänner riksdagsledamöterna Johan Linander och Annie Johansson som förhoppningsvis kan hjälpa till att driva regeringen i rätt riktning när det gäller just Datalagringsdirektivet, vilket nu underkänts av tysk domstol.

Tidigare idag rapporterades även om att utredningen om ett polisiärt FRA-nu är på gång…

I rest my case men ta gärna del av rapporteringen i SvD, Aftonbladet, Expressen, SR och hos Scaber Nestor och HAX m.fl.

Jag står fast vid vad jag sagt tidigare om såväl Datalagringsdirektivet som FRA – och läs gärna detta inlägg eller inläggen via etiketterna nedan för en fyllligare argumentation.

Via Medieskugga noterar jag att Ny Teknik skriver om hur FRA-lagen påverkat polisens arbete och de förslag som finns att uprätta en fristående polisiär signalspaningsmyndighet. Frågan är hur mycket övervakning vi behöver och om det ens är en effektiv metod?

Bortsett från att det givetvis är ideologiskt tveksamt med alla dessa krav på ytterligare intrång i enskilda människors privatliv – men detta verka ju inte vara ett problem varken för regeringen eller oppositionen eftersom man nu enats över partigränserna efter att S-V-MP gjort upp om en gemensam linje i frågan.

Min inställning är densamma som tidigare och framgår av detta inlägg där jag ger följande vallöften för egen del:

• Jag vill riva upp FRA-lagen och istället införa en lag som uttryckligen förbjuder avlyssning av enskilda individer så länge det inte finns en direkt brottsmisstanke. Beslut om avlyssning skall fattas av domstol i varje enskilt fall och alla former av massavlyssning skall vara otillåten. Samma skydd måste gälla oavsett om man skickar meddelanden per post eller via Internet och ingen skulle komma på tanken att tillåta en statlig myndighet att läsa och lagra kopior av de brev som vi skickar per post.

• Jag röstar nej till Datalagringsdirektivet som kommer att behandlas i riksdagen under kommande mandatperiod. Datalagringsdirektivet innebär krav på att enskilda telefoni- och internetoperatörer ska lagra stora mängder information och detta strider enligt min bedömning mot artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Införandet av Datalagringsdirektivet innebär dessutom stora kostnader för företagen. Kostnader som vi alla får vara med och betala genom dyrare avgifter.

Idag har Erik Hultin ett bra inlägg om varför man bör vara skeptisk till nya säkra lösningar som skall skydda vårt privatliv – i detta fall säkrare bankkort med hjälp av s.k. rfid-chip. Det är inte säkert att alla dessa nya smarta lösningar verkligen fungerar… Hmm… kanske man borde utvärdera först och se om systemet funkar i praktiken och inte bara förlita sig på att det ”verkar bra”. Detta är samma naiva syn som präglar den politiska debatten kring FRA och Datalagringen -  Erik skriver mycket träffande att: 

När staten umgås med en övertro på denna typ av metoder så blir resultatet alltid märkligt. Säkra metoder av denna typ är lika sannolika som oförvitliga statstjänstemän och en total brist på klåfingrighet från alla de som på ett eller annat vis kan tillskansa sig den information som staten samlar in och lagrar om oss.

Ur en integritetssynpunkt har våra politiker tyvärr skapat ett totalhaveri. Det är mycket elände som måste avskaffas och allt fler lagar som måste rivas upp för att vårt samhälle ska kunna konvertera tillbaka till ett tryggt och sympatiskt samhälle

Medialänkar: SvD.se, Nyhetskanalen.se, svt.se