Oscar Fredriksson (C)

Idag är en tung dag för mitt politiska engagemang och jag nöjer mig med att återigen upprepa vad jag sagt så många gånger tidigare:

 Jag hade högre förväntningar på en borgerlig regering och var trygg i att skyddet av den enskilde individens rättigheter skulle stärkas och att vi nu äntligen skulle kunna bryta den ideologiska förstoppning som vi alla lider av efter årtionden av socialdemokratisk dominans över den politiska agendan. Alliansregeringen väljer då att gå vidare med ett förslag om ökad övervakning som den tidigare Socialdemokratiska regeringen av taktiska skäl valt att begrava för att lyfta först efter valet. 

Förslaget är ett beställningsjobb från Försvarets radioanstalt (FRA) till Försvarsdepartementet om att man vill ha ökade befogenheter och ökade möjligheter till informationsinhämtning. Från politiskt håll borde man då ställa frågan ”varför?”.  Varför vill Försvarets radioanstalt ha dessa utökade befogenheter och är detta förenligt med de värderingar och det skydd för de personliga integriteten som framgår av såväl den svenska grundlagen som Europakonventionen. Är förslaget förenligt med skyddet för den enskilde individens grundläggande rättigheter – eller innebär det en oacceptabel inskränkning i den enskildes privatliv?

Man borde även ställt sig frågan om denna typ av övervakning är en effektiv metod? Är massövervakning en effektiv användning av skattemedel eller kan man nå bättre resultat om man satsar pengarna på andra insatser. Det finns såvitt ja vet inte något tillförlitligt stöd för att massövervakning är en metod som fungerar för att motverka terrorism och grov brottslighet – vilket oftast anförs som argument. Tvärtom kommer de grupper som har terrorism, narkotikasmuggling, barnpornografi eller människohandel etc. på sin agenda med stor sannolikhet att anpassa sina kommunikationsmönster för att undgå upptäckt och massövervakningen kommer inte att fylla sin uppgift gentemot dessa grupper.

Från politiskt håll valde man dock att inte närmare granska argumenten mot ett införande av FRA-lagen trots den integritetskränkning som lagen innebär. Även de som är för ett införande av FRA-lagen har bekräftat att lagen innebär en kränkning av den personliga integriteten och i en artikel i DN klargör professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell att det är en olöslig konflikt mellan två olika perspektiv. Statsvetaren Henrik Oscarsson är också mycket tydlig på sin blogg och på Second Opinion när han redogör för den svenska övervakningshistorien som ett varnande exempel.

I mina tidigare integritetsanföranden har jag lyft ett antal viktiga frågeställningar och varnat för att vi är inne på en farlig väg. Låt oss därför sluta leden och kämpa både inom och utom partiorganisationerna för att värna vår personliga integritet och stå upp för skyddet av våra grundläggande mänskliga rättigheter. Min ståndpunkt är att den typ av övervakning som FRA-lagen står för är ideologiskt felaktig och ett slöseri med skattemedel.

Jag har därför följande tydlliga vallöften

• Jag vill riva upp FRA-lagen och istället införa en lag som uttryckligen förbjuder avlyssning av enskilda individer så länge det inte finns en direkt brottsmisstanke. Beslut om avlyssning skall fattas av domstol i varje enskilt fall och alla former av massavlyssning skall vara otillåten. Samma skydd måste gälla oavsett om man skickar meddelanden per post eller via Internet och ingen skulle komma på tanken att tillåta en statlig myndighet att läsa och lagra kopior av de brev som vi skickar per post.

• Jag röstar nej till Datalagringsdirektivet som kommer att behandlas i riksdagen under kommande mandatperiod. Datalagringsdirektivet innebär krav på att enskilda telefoni- och internetoperatörer ska lagra stora mängder information och detta strider enligt min bedömning mot artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Införandet av Datalagringsdirektivet innebär dessutom stora kostnader för företagen. Kostnader som vi alla får vara med och betala genom dyrare avgifter.

Några bloggar är: Lake, Mikael, Mary, Mary, Gun, Scaber Nestor, Opassande, Jens, Deeped, Amanda, Christian och Mark (som även länkar en bra sammanfattning av hela FRA-diskussionen) och inte minst Sagor från livbåten ställer frågan: Vilket beteende kommer du förändra nu när du vet att staten kanske läser din post?

Samt: SvD om att FRA hotar svensk konkurrensförmåga (Datalagringsdirektivet medför om det införs ännu större kostnader för föreag och konsumenter), SvD om att FRA-lagen oroar våra grannländer, Ålandstidningen, YLE, Aftonbladet, Kvällsposten, IDG,

Bifogar ett klipp från underlaget till pågående medlemsomröstning om vilka som skall stå på riksdagslistan för Stockholms stad. Jag har i varje fall varit tydlig med mina prioriterade frågor och upprepade detta vid vår kandidatpresentation.

Hela presentationen med samtliga kandidater finns här
Några inlägg kring ikraftträdandet av FRA-lagen kommer från bl.a. Mark Klamberg, Mikael Nilsson, Mikael Elmlund, Jens Odsvall, Scaber Nestor, Frendo och Anders Malmgren Uppdatering: Mark Klamberg

Angående Telekompaketet finns kompromisstexten här och se en sammanfattning med länkar på Europaparlamentets hemsida läs även DN, DN2, SvD och SvD2 Uppdatering: Lena Ek, Karl Sigfrid, Eva-Britt Svensson, Christian Engström och Farmor Gun

Uppdatering: Direktsändning från Europaparlamentet om Stockholmsprogrammet (ca. 17:40 Beatrice Ask och Tobias Billström)

Karl har även ett läsvärt inlägg

Se min kampanjfilm och läs mer om hur jag vill driva en tydligt ideologisk politik som binder samma mina fyra huvudområden Integritet, Miljö, Företagande och Integration.

Tack för ditt stöd

Av rubriken kan man dra slutsatsen att jag inte står bakom de åsikter som Centerpartiet i Stockholms stads  nuvarande riksdagsledamot Fredrick Federley står för. Detta är emellertid inte helt sant. Tvärtom har jag och Fredrick i huvudsak samma uppfattning i centrala frågor kring skatte-, arbetsmarknads, bostads- och näringslivspolitik m.m. och jag erkänner utan omsvep att han är ett medialt geni som genererar ett ständigt flöde av publicitet. På ett antal för mig ideologiskt centrala områden är vi dock inte alls överens. Frågorna rörande FRA och vård för gömda och papperslösa är centrala i denna ideologiska motsättning – den aktuella debatten om sexköpslagens vara eller inte vara är ytterligare en fråga där vi har olika utgångspunkter för våra respektive resonemang.

Vad gäller den nu återigen uppblossande FRA-debatten och regeringens hantering av integritetsfrågorna står jag fast vid den politik som Centerpartiet och inte minst Fredrick Federley själv gick till val på 2006 då även jag gav honom mitt stöd. Sedan dess har vi dock intagit lite olika ståndpunkter i denna fråga. Jag står alltjämt fast vid min tidigare uppfattning medan Fredrick modifierat sin hållning något. Den kritik som riktats mot honom för detta har han själv avfärdat som en PR-strategi i syfte att skada honom och han visar därmed samma respekt för mig och andra tydliga FRA-kritiker som  Stefan Tornberg gör när han kallar FRA-kritiken sekteristisk vilket jag kommenterat i detta inlägg. Detta är enligt mig två ganska osnygga försök att misstänkliggöra mitt och andra FRA-kritkers uppsåt när vi ställer våra valda företrädare till svars för sitt agerande i en central ideologisk fråga. Min ståndpunkt är att denna typ av övervakning  är ideologiskt felaktig och ett slöseri med skattemedel sedan får Federley och Tornberg försöka missänkliggöra mig bäst de vill. Att jag vill ta Fredricks riksdagsplats kan väl knappast ses som en dold agenda eftersom kandidatkonkurrens är själva poängen med fria val och konkurrens tror jag att vi alla tre – som goda marknadsliberaler – ser positivt på

Frågan om vård på lika villkor för gömda och papperslösa är nästa hårda ideologiska skiljelinje. I denna fråga gick min och Stockholms stads linje segrande ur debatten vid vårens riksstämma även om Fredrick tillsammans med bl.a. Solveig Zander och tidigare nämnde Stefan Tornberg bjöd ett starkt motstånd. Även om det var en hård debatt så tror jag att alla nu i efterhand – trots allt – är glada för det belut som fattades och gärna glömmer de argumentationslinjer om ”sjukvårdsturism” vilka man nog lånat från Tobias Billströms, Göran Perssons och Barbro Holmbergs vokabulär. Som liberaler kan det dock vara vanskligt att återanvända dessa personers retorik eftersom de har en helt motsatt utgångspunkt för sina resonemang. Kärnan i en tydligt liberal politik måste vara att försvara den enskilde individens rättigheter och inte den form av systemkramande storebrorssamhälle som Moderater och Socialdemokrater sedan lång tid enats om att försvara. Vi måste därför tydligt stå upp för principen om att sätta omsorgen om enskilda människor före systemet – inte tvärtom. Här finns ett längre inlägg i denna fråga.

Slutligen kommer vi då till frågan om sexköpslagens vara eller inte vara. Lagen som sådan må vara en undermålig lagstiftningsprodukt – det kan man givetvis alltid diskutera – men att basera kritiken på att det är frågan om en morallag är inte ett så bra argument som det kan tyckas vid första anblicken. Motfrågan är då ganska självklar – Har inte all lagstiftning någon form av moralisk utgångspunkt? Varför finns det överhuvudtaget lagar om inte för att reglera mänskligt beteende? Sedan kan man tycka att det inte borde anses moraliskt problematiskt om två  personer enas om att byta sex mot pengar eller annan form av ersättning. Givetvis finns det säkert ett stort antal relationer som bygger på denna princip även om det är en outtalad överenskommelse. Det räcker mad att slötitta på tv eller läsa löpsedlar för att få ganska tydliga exempel på detta och det är också i många fall helt socialt accepterat med denna typ av relationer. Här kan Fredrick ha  en poäng i att lagen inte gäller lika för alla utan baseras mycket på de yttre omständigheterna och i vilken form betalningen utgår. Problemet är dock inte att det i vissa, eller kanske till och med i normalfallet, handlar om en frivillig och ömsesidig överenskommelse mellan två jämbördiga parter som båda har något den andra efterstävar. Det reella problemet är att det i många andra fall handlar om ett utnyttjande, ett övergrepp och en kränkning av en annan människa. Att detta övergrepp skulle kunna rättfärdigas med ett par hundralappar och därmed förvandlas till en vanlig affärstransaktion är ett mycket cyniskt resonemang helt utan någon förankring i grundläggande liberala värderingar om alla människors lika rätt och värde. Om den nuvarande sexköpslagen gör någon nytta kan man ha olika åsikter om men låt oss därmed inte ledas in i en diskussion om att det alltid borde vara ok att sälja sin kropp för pengar oavsett omstädigheter. Läs denna intressanta artikel om sexköpslagen eller mer av Petra Östergren om du vill fördjupa dig i ämnet ytterligare.